Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uttalande af Professorn D:r Pontus Fahlbeck, Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rättskipning hederlighet och opartiskhet råda, — som är den rätta
måttstocken på samhällsskicket och den viktigaste förutsättningen for
de enskildes trefnad.
Ehuru de nu berörda subjektiva anledningarna till
emigrationen på intet sätt ha den betydelse som de först behandlade
objektiva, har jag dock velat erinra äfven om dem, emedan de
åtminstone delvis lätt kunna häfvas. Ty intet bör försummas, som
kan bidraga till att hämma den nu alldeles för starka
emigrationsfloden.»
Till hvad jag sålunda tidigare i denna sak anfört har jag
endast ett kortare tillägg att göra. Det rör utsikterna att kunna
icke blott nu utan äfven framdeles bereda ökade tillfällen till
utkomst för den uppväxande ungdomen samt sålunda hejda
emigrationen.
Den i sig själf bästa utvägen att förskaffa de unge, särskildt
bland landtbefolkningen, ett lefvebröd, som kan motverka lusten att
annorstädes söka sin framtid, är nog att skapa småbruk och gifva
en hvar som så önskar tillfälle att förvärfva sådant. Den egna
torfvan binder så som intet annat och den uppfostrar vidare till
flitigt och samvetsgrant arbete — något som är att sätta värde
på i denna tid. då kroppsarbetet af arbetarne själfva betraktas
snarast som ett ondt. Men alla kunna icke få småbruk, äfven om de
så önska. Jorden tål ej i Sverige att så styckas, som redan i
Danmark kan ske, utan fara för att ett jordbruksproletariat uppstår.
För öfrigt finnas många äfven bland landsens barn, som icke passa
för jordbruk och ej önska att bli jordbrukare, därest annat står
dem öppet. Slutligen må ej förglömmas, att just småbruket
med nödvändighet framkallar en öfverskottsbefolkning,
som ej inom jordbruket kan få sin utkomst.
Småbrukaren, som för att lyckas måste äga en duktig hustru
och alltså i regeln får en mer eller mindre talrik barnskara, är
ännu i sin fulla arbetskraft, när denna vuxit upp. Den ständigt
ökade medellifslängden gör detta allt mer till regel. Barnen måste
därför, i tur och ordning som de bli arbetsföra, ut för att på egen
hand förtjäna sitt bröd. De kunna ej så som på de större
gårdarne stanna hemma och där få sysselsättning. Ju mer vi alltså
stycka den svenska jorden och ju större antalet småbruk blir, dess
större blir därför den inom jordbruket alstrade
öfverskottsbefolkning, som årligen måste beredas utkomst utanför föräldrahemmet.
I motsatt fall framkväller häraf en källa till emigration, som blir
starkare ju längre denna småbrukarrörelse hinner utvecklas. Huru
tillstoppa den? Med andra ord, huru bereda plats för dessa skaror?
Den årliga omsättningen utaf småbruk i följd af ägarnes död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
