Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uttalande af Professor D:r Gustaf F. Steffen, Göteborg - I. Den italienska utvandringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-
lif) EMIGRATIOXSUTREDXINGKN. BILAGA XVIII. SVENSKA VETENSKAPSMÄN.
Taruffi utförda undersökningen af jordegendomsförhållandena i
Kala-brien liar i själfva verket gifvit till största delen blott vaga
resultater. Med bestämdhet framgår blott, att latifundierna spela
en afgörande roll för bela landtbefolkningens olyckliga ekonomiska
och sociala läge, samt att de smärre jordägarne ha minskats
i antal under de två eller tre sista årtiondena.
Mellan 1881 och 1901 minskades i Kalabrien antalet husägare
med 27 procent och antalet jordägare med 25 procent1.
Sannolikt har denna minskning ägt rum hufvudsakligen bland de små,
kanske i sammanhang med utvandringen särskildt bland de mycket
små jordägarne. Ar 1881 hade Kalabrien 224,343 ägare af jordlappar,
som icke inbrakte öfver 50 lires värde (omkring 36 kronor) om året.
Dessutom funnos 37,585 jordägare, som ej hade mer än 50—200
lires (36—140 kronor) värde frän sin jord samt 13,4.">4 som ej hade
mer än 200—500 lires (140—360 kronor). Hela återstoden af
jordägare i Kalabrien utgjorde blott 7,910, och af dessa hade blott 95
mer än 7,200 kronors årsinkomst från sin jord.3 Det förefaller som om
Kalabriens jord i hufvudsak vore delad mellan mindre än ett 40-tal
latifundier och ett antal större och mindre kommunala
jordegendomar samt ett relativt fatal medelstora privata egendomar; men
någon noggrann kännedom om dessa absolut afgörande och
fundamentala socialekonomiska förhållanden står, som sagdt, icke
att ernå.
Kalabrien är pä samma gång latifundiernas och
jordpareelle-ringens klassiska land. Det är icke nog med sitt den stora massan
af smärre jordägare i Kalabrien har för små jordlotter, för att
dessa skola kunna höja dem öfver en proletärisk existens. De
medelstora jordegendomarne äro i regel splittrade uti smärre, långt
åtskiljs belägna stycken, så att en intensiv odling blir en
omöjlighet3. En bel rad af förhållanden — jordbrukarnes stadslif, för
långt drifven parcellering af den minsta jordegendomen, splittring
af medelstor jordegendom i smärre, skingrade ägor samt en extensiv,
genom en rad af mellanhänder bedrifven latifundiehushållning —
bidraga sålunda i Kalabrien att försvåra eller omöjliggöra jordens
lätta ekonomiska och tekniska åtkomst och hindra alltså
befolkningen från att i det egna landets jord söka och finna ett
stöd för fruktbärande och hoppgifvande ekonomisk verksamhet samt
socialt oberoende. I stället har landtbefolkningen under
århundraden, icke minst under det spanska väldets tid, med alla
feodalis-mens oeh statens maktmedel blifvit nedtvingad uti fattigdomselände,
rättslöshet och andligt mörker samt väntar ännu förgäfves på de
social-ekonomiska reformer och de förbättringar af folkbildnings-
1 L. c., B. 819. — « L. c., 8. 315. — 9 L. c., s. 316.
,_
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
