Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lOti EMIGKATI0NSUTREDNINOEN. BILAGA XVIII. SVENSKA VETENSKAPSMÄN.
Jag kan icke underlåta ätt i detta sammanhang beträffande
särskildt vår jordbruksfråga framställa några allmänna anmärkningar
att i detalj utföra oeh, där sä befinnes nödigt, kritisera eller
korrigera dessa måste jag öfverlämna at fackmännen. Den första
är hvad man i diskussionen öfver dessa ämnen så ofta glömmer
— att framsteg af teknisk art icke nödvändigt äro detsamma som
ekouomiskt vinstgifvande förbättringar. Det ma vara till full evidens
bevisadt, att vissa nya redskap eller metoder inom jordbruket:
djup-plöjning, täckdikning, radsåning, ringvältning, ogräsrensning,
cementerade gödsel- och urinbehållare o. s. v., bidraga till att öka
produktionsresultatet, sn är därmed ännu icke ådagalagdt, att de göra detta
i sa hög grad. som motsvarar de ökade kostnaderna, än mindre att
sa alltid och under alla förhållanden blir fallet. Och äfven om den
väntade produktionsvinsten till sist fullt ersätter kostnaderna, så
fordras ju vidare, att den under hela den mellanliggande tiden
skall ha förräntat dem i lika hög grad som andra samtidiga
användningar af ett. lika stort kapital. 1 motsatt fall blir företaget under
radande förhallanden ändå oekonomiskt och kanske ruinerande, ehuru
det möjligen kan bli fullt lönande under tider eller i ett land af
rikligare kapitaltil Igång och därför lägre utlåningsränta. Icke en.
men tusen gånger har det händt, att tekniskt bildade jordbrukare
förräknat sig - eller kanske alldeles glömt att räkna — oeh genom
införandet af dyrbara, icke fullt lönande förbättringar åsamkat sig
de kännbaraste förluster. Man borde därför kanhända vara något
mindre hastig i att utan vidare fördöma ett jordbruk, som vid första
påseendet icke står fullt i nivå med »nutidens fordringar», som det
heter. Icke sällan skulle en närmare undersökning kanhända visa.
att jordbrukarens förmenta efterblifvenbet i verkligheten endast
innebär en lofvärd försiktighet vid införandet af opröfvade nyheter, eller
till och med grundar sig pä en genom erfarenhet vunnen öfvertygelse,
att de prisade förbättringarna i det föreliggande fallet tillsvidare
icke löna sig.
Den andra anmärkningen, som torde vara än viktigare, rör det
intensiva och det rxtensiva jordbrukets inbördes företräden. I )e
öfverraskande resultat, som de intensivt skötta småbruken i vissa länder,
t. ex. Danmark, framvisa, och de betydande vinster, som i de södra
delarna af vart land ärligen inhöstas genom den likaledes
högintensiva — dock genom tullagstiftningen artificiellt uppdrifna — socker-
dcr det nämnd» årtiondet hade däremot Norrbotten» län ännu ett så pass betydande
i nflyttni ngsäfverskott, att det ungefär uppvägde den inrikes utflyttningen (fast icke
utvandringen) från det öfriga Norrland. Under år 1906 åter företer äfven Norrbottens
län utHyttningsöfvcrskott, i det emigrationen till främmande länder utgjorde netto 83:!
personer eller 55 promille af befolkningen, under det att öfverskottet på dou inrikes
omflyttningen nedsjunkit till 3 (säger tre) personer. För ett s. k. framtidsland,
därjämte under ett år af goda konjunkturer, förefaller ju detta icke så litet betänkligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
