Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROFESSOR. KNUT WICKSELL.
115
(lustrieii, af hvilka några äro af hugnande, men andra tvärtom af
en i hög grad bekymmersam art. Som vi icke äga några
nämnvärda stenkolstillgångar, så behöfva vi icke heller frukta för deras
uttömmande, och vårt norrländska järnmalmsförråd skulle
förmodligen för långliga tider räcka till för var egen järn förädlingsindustri,
äfven om dennas nuvarande utveckling tänktes fortsatt i samma skala
<om hittills därest vi blott ägde möjlighet att själfva använda och
förarbeta dessa malmer. Dessa tröstegrunder äro alltså af väsentligen
negativ art. Viktigare och betydelsefullare är, att den industri, som
är och förmodligen ännu länge måste förblifva vår i ekonomiskt
afseende mest vägande, nämligen trä varu Ii andteringen, har till sitt
råämne en frän naturens hand ständigt förnyad produkt, hvaraf
tillgångarne aldrig kunna bli helt uttömda eller ens mera svårtill
gängliga, såsom i fråga om stenkolen och malmerna; och detsamma
gäller om den naturliga drifkraft, vattenfallen, »de hvita stenkolen»,
som redan i vår industri fått en så storartad användning, men ännu
icke på långt när i sin helhet är tagen i bruk.
Af en fortsatt utveckling torde äfven vår torfanvändning vara
mäktig: särskildt det sinnrika system med anläggning af kraftstationer
på själfva torfmossarna, då torfven utan annan beredning än vanlig
utpressning och lufttorkning direkt inskvffias i ugnarna — hvarpå
man bl. a. här i Sk;ine i närheten af Svedala barett vackert prof, —
förefaller åtminstone lor lekmannen såsom den tänkbart enklaste
lösning af torffrågan. Outtömliga äro dock dess värre icke dessa
förråd; där de hittills mest tagits i anspråk, såsom i Skåne, finnes
flerstädes numera icke mycket kvar att taga.
Slutligen vill det också förefalla, som om det fortsatta
utnyttjandet af våra naturliga vattenvägar, som under järnvägsperioden
relativt fått hvila, skulle kunna med fordel på nytt upptagas.
Tänker nian sig samtidigt det rinnande vattnet användt som
drifkraft för elektrisk drift af tiod- och kanalbåtar och det hela
kombineradt med masstransport af kalk och andra
jordförbättringsmedel för de af vattendragen berörda markerna samt åt motsatta
hållet med utskeppning af de vid vattenfallen anlagda trä- och
järnfabrikernas alster, så är det icke svårt att med fantasiens
tillhjälp utmala för sig - ungefär efter C. A. Agardh s mönster —
ett på rent nationell grund uppväxt, bärkraftigt och inom vissa
gränser äfven utvecklingskraftigt ekonomiskt system.1
Någon fara af det i föregående afdelning först nämnda slaget,
nämligen bristande afsättning för industriens produkter, torde i
’ Det låter kanske t. o. ni. tänka si|r. att Norrland en gång för oss kunde la
samma betydelse som för kineserna Mongoliet, dit halfmogna växter om våren pä
flodbåtarna föras upp för att mogna ut under den korta men intensiva nordiska sommaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
