- Project Runeberg -  Emigrationsutredningen : Bilaga XVIII : Uttalanden af svenska vetenskapsmän /
116

(1910) [MARC] Author: Pontus Fahlbeck, Isidor Flodström, Rudolf Kjellén, Adrian Molin, Gustaf F. Steffen, Nils Stjernberg, Knut Wicksell With: Gustav Sundbärg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7(> EMIGRATIONSUTRBDNINGEX. BILAGA XVIII. SVENSKA VETENSKAPSMÄN.

vart fall alls icke föreligga; med mindre några hittills oanade
kemiska eller tekniska upptäckter skulle kunna skapa ett fullgodt
ersättningsmedel för järn och trä i alla deras mangfaldiga
användningar, så torde tvärtom den tilltagande knappheten på just dessa
ämnen utgöra en horgen för, att hvad vi i den vägen förmå
åstadkomma aidrig kommer att sakna en lönande marknad. —

Gå vi emellertid fran dessa, delvis sannolika, delvis dock
kanske något fantastiska framtidsvyer öfver till den faktiska
verkligheten, sådan den hu föreligger och fråga oss, om den svenska
industrien i dess nuvarande utvecklingsgestalt är kapabel att under
den närmaste framtiden, såsom hittills, absorbera större delen af vårt
ärliga befolkningsöfverskott, så blir svaret, fruktar jag, tvärtom
mycket nedslående.

I öfverensstämmelse ined det förut sagda har man här noga att
skilja på t va områden eller afdelningar af vår industri — äfven om
dessa enligt sakens natur i det yttre icke förete några skarpa
skiljegränser — nämligen den industri, som hufvudsakligen arbetar för
landets eget behof af industrivaror, antingen direkt eller genom byte
med industrivaror från främmande länder, samt den egentliga
exportindustrien, genom hvilken vi förskaffa oss vårt behof at’ lifsmedel
och ramaterial utöfver landets egen produktion al’ sådana. Det
förstnämnda industriområdet kan, såsom förut påpekats, endast växa i
jämbredd med sin naturliga grundval, landets egen
livsmedelsproduktion, och äfven därvid skulle den —- ifall dess råvaror, såsom t. ex.
vid textilindustrien merendels är fallet, måste hämtas utifrån —
komma till korta, därest den ej tinge hjälp af de exporterande
industrierna; ensam för sig kan den alltså ej i någon väsentlig män
gifva aflopp för landets befolkningsöfverskott eller höja
befolkningen öfver den stationära typen. Kndasl den egentliga
exportindustrien förmår detta, och till den är det alltså vi sa godt som
uteslutande ha att rikta våra förhoppningar, ifall dessa gä ut pa en
tillväxt i samma skala som hittills af landets folkmängd och
särskildt ett hämmande af emigrationen.

Någon tydligt åtskiljande gräns mellan dessa tvä områden för
vår industri kan man, som sagdt, icke vänta sig att finna, de gripa
tvärtom in i och understödja hvarandra på manga sätt; deras
väsentligt olika karaktär blir dock uppenbar, om man genomgår de
uppgifter rörande vår ut- och införsel, hvilka numera med rätt stor
utförlighet meddelas äfven i Sammandraget af var officiella statistik.
Man finner nämligen däraf, att det bland samtliga större
industrigrupper noga taget endast existerar en enda, som har ett verkligt
utförselöfverskott att uppvisa. Indelas materialet i smärre grupper,
sä äger ett dylikt förhållande visserligen rnm med flera bland dessa.
Vår utförsel af malm, framför allt järnmalm, uppgår ju t. ex. numera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:24:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emusvvet/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free