Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 EMIGRATIOXSUTlt. BIL. XI. TORPARE-, BACK8TUGU- OCII INHYSESKLASSERXA.
Den älclre torplagstiftningen måste sålunda anses hafva tillåtit
torpanläggningar på enskilda ägor, jämväl på skattehemman, dock
under nämnda villkor om skattläggning. Att emellertid detta
villkor på olika sätt tillämpades gentemot frälsemän och skattebönder
framgår af andra resolutioner under nämnda tidsskede. Sålunda
förklarades skattebönderna genom kungl, resolutionen på adelns
besvär dpn 2!i oktober 1686, § 21, vara förbjudna att efter behag och
emot skogsordningarna> upprätta torp, »på det att ridderskapet och
adeln vid deras rättighet att på deras frälseägor allena sådana
uppbygga måtte beskyddade blifva». Då emellertid, såsom framgått,
anläggningen af torp på skatteägor icke var genom skogsordningarna
förbjuden, utan tvärtom då lägenhet, därtill fanns tillåten, så måste
resolutionen i fråga hafva haft afseende å sådana torpupplåtelser,
hvilka icke voro förbundna med afse värdare nyodlingar och hvilka
fördenskull icke ansågos genom en förhöjd ränta kunna blifva det
allmänna till nytta. Det hade tydligen utbildat sig den tolkning
af författningarna, att sådana torpupplåtelser, hvilkas hufvudsakliga
ändamål var jordägarens bekvämliga tillgång på arbetskraft, d. v. s.
torp som endast kunde blifva adpertinenser till hemmanen, blott vore
frälseman tillåtna. Skattebönderna åter voro förbjudna att på sina
hemmansägor göra sådana upplåtelser redan af det skäl, att desamma
ansågos innebära ett kringgående af förbuden i legostadgarna mot
mera än ett visst antal tjänstehjons försvarande å hemmanen.
De i 1734 års skogsordning inryckta skärpta bestämmelserna om
torpupplåtelser på skatteägor hvilade såsom de föregående
skogs-ordningarnas på den förutsättning, att sådana upplåtelser skulle vara
förbundna med nyodlingar och blifva särskildt skattlagda. Dessa
föreskrifter tillkommo emellertid vid en tidpunkt, då nya
åskådningar i afseende å torpupplåtelsernas ekonomiska och sociala
betydelse begynt göra sig gällande. liedan genom kungl, resolutionen
den 16 aug. 1731 hade frihet från nya skattläggningar beviljats
för uppodlingar å odugliga mossar. Under de efterföljande
decenniernas arbete för landtkulturcns och folkökningens befrämjande
måste gifvetvis skyldigheten för skattebönderna att i förhållande
till torpuppodlingarna åtaga sig ökade prestationer till det allmänna
vara hinderliga. Föreskrifterna i nyssnämnda skogsordning om att
torpuppodlingarna å hemmanen skulle särskildt skattläggas, synes
nämligen under efterföljande jordrannsakningår åtminstone ibland
hafva tillämpats, att döma af 20 § al’ allmogens allmänna besvär vid
1742—43 årens riksdag. Resolutionen på denna besvärspunkt den 10
sept. 1743, hvilken anslöt sig till vissa genom kungl, förordningen den
2.") november 1740 och kungl, förklaringen den 5 oktober 1741 träffade
föreskrifter till nyodlingars befrämjande, måste anses hafva
inneburit det officiella frångåendet af den äldre lagstiftningen. Genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
