Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ÄLDRE TORPLAGSTIFTNINGKX.
13
deri nämnda- resolutionen förklarades nämligen såsom obilligt det
öfverklagade förhållandet, att torp och andra lägenheter, som
tillkommit genom nyodling å hemmanens enskilda ägor, blifvit skilda
från dem och indragna till kronan, och skatteallmogen tillerkändes
rätt att utan särskild och ny ränta blifva bibehållen vid alla de
ägor och tillägor, som till deras skattehemman af ålder lydt och
legat, det vare sig redan byggda torp och uppodlade lägenheter
eller sådana som hädanefter genom flit och arbete på hemmanens
enskilda ägor uppodlas. Bestämmelsen i 1731 ars skogsordning,
att torpuppodlingar, hvilka icke kunna skattläggas till minst ett
fjärdedels mantal, blott med särskildt tillstånd af landshöfdingen
skulle få bibehållas, måste härigenom anses hafva försatts ur kraft.
Genom resolutionen i fråga hade sålunda förklarats, att torpen
äfven på skattehemmanen hädanefter skulle betraktas blott såsom
adpertinenscr till dessa, utan att föranleda rubbning i
skattläggningen. I afseende å frälsejorden hade, såsom framhållits, en dylik
åskådning länge dessförinnan gjort sig gällande, ehuru den stod i
strid med skogsordningarnas afsikter. Hvad åter beträffar det vid
denna tid ännu bestående förbudet för skatteallmogen att på sina
ägor uppbygga sådana torp och backstugor, som mindre afse
nyodlingar än jordägarens bekvämlighet, så kan detsamma efter en
bokstaflig tolkning af 1743 års resolution icke anses hafva blifvit
upphäfdt. I >on nämnda resolutionen hvilade nämligen på
förutsättningen af nyodlingar, och hade ett odlingsbefrämjande, men icke ett
socialt ändamål. För de nya åskådningarnas genomträngande i
afseende ä den senare frågan kan knappast angifvas någon viss
tidpunkt. Åskådningarna om torpsystemets gagnelighet såsom ett medel
att lösa landtarbetarefrågan och i allmänhet ur social synpunkt växte
så småningom fram under frihetstidens lopp. Redan i prästerskapets
privilegier af den 1(! oktober 1723’) hade torpaiilägguingar, ehuru
med stränga reservationer, tillåtits å prästbordens enskilda ägor. Uti
de tid efter annan utfärdade boställsordningarna2) uppmuntrades
anläggningen af nyttiga torp på vissa kronoboställen. Under
1740—50-talen rekommenderades torpsysteinet allt lifligare såsom ett
medel att motverka bristen pä tjänstefolk och utflyttningarna af
dessa; särskildt på kungs- och ladugårdarna samt större
kronorust-häll uppmuntrades af dessa anledningar arrendatorerna och
inne-hafvarna att föranstalta om torpupplåtelser. På den vanliga
skattejorden åter torde de dåtida allmänna fysiokratiska sträfvandena att
öka folknummern och dennas bofasthet hafva varit drifkraften till
det gradvisa omslaget i statsmakternas hållning.
’) Art. 9.
’-> So Boställsordningarna den 12 febr. 17:10, § 9, och ilen 3 april 1739, § 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
