Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLIKA FORMER AF NyTTJANDERKTTSUPl’LÅTELSKR.
17
ningsvillkoren till sin förmån; dels skedde nämligen dessa
torpupp-låtelser ofta till syskon under namn af vederlag för hemmanslösen,
dels hafva desamma, i motsats mot dagsverkstorpen pä de större
egendomarna, vanligen anlagts och bebyggts af torparen, som för att
åtaga sig detta gifvetvis icke gått in på en blott obestämd
besittningstid. Till följd af sistnämnda förhållande har äfven det årliga
arrendet måst blifva mindre.
Till sistnämnda kategori af törpupplåtelser, åtminstone i den
mån de skedde på lifetid eller på viss längre tid, ställde sig
rättsuppfattningarna före år 1827 tveksammare. I den mån upplåtelsen
är långvarigare och den årliga prestationen ringare måste
stamhem-manet anses hafva ur skattesynpunkt försvagats, och ännu fram till
nämnda tidpunkt gjordes offentligen den mening gällande, att
dylika upplåtelser på skattejord stodo i strid med förbuden mot
skattskyldig jords minskning. Så länge jordupplåtelsen emellertid skedde
på så sätt, att den hufvudsakliga delen af arrendet skulle årligen
erläggas, medan det vid tillträdet oftast erlagda mindre
penningobeloppet blott utgjorde en städjepenning i egentlig mening, gjordes
sa vidt kändt är af domstolarna ingenstädes den mening gällande,
att de voro olagliga. Sådana kontrakt intogos redan under det 18:de
århundradet allmänt i inteckningsprotokollen, och med dem förfors
i rättstvister i enlighet med allmänna lagens stadganden om
landbo-lega. Sedan genom kungl, förordningen den 13 juni 18U0 de då
redan vanliga femtioårskontrakten erhållit laglig sanktion å
allinge-jorden, och intecknade arrendekontrakt på tid fatt rättsgiltighet mot
ny jordägare, tillämpades dessa stadganden äfven allmänt på
torp-legan. Om Värmland undantages, uraktlåts sällan i några delar af
riket att söka inteckning af de på vissa år ställda torpkontrakten;
äfven då dessa voro ställda på lifstid skedde detta esomoftast, ehuru
lifstidsstädjekontrakt enligt kungl, förklaringen den 2 mars 1802
icke behöfde intecknas.’)
1 slutet af det 18:de århundradet begynte emellertid
nyttjande-rättsupplåtelser på vissa år och på lifstid förekomma i former, alltmera
aflägsna från jordlegan. Villkoren blefvo allt oftare så uppgjorda,
att den vid tillträdet erlagda städjepenningen? tilltogs
jämförelsevis hög, medan den årliga afraden i prestationer eller persedlar
bestämdes till ett ringa belopp. Härur utvecklade sig den
uppfattningen, att den vid tillträdet erlagda pen niuges urn nian utgjorde
icke endast betalning för att få nyttjanderätten, utan betalning för
själfva denna nyttjanderätt under den öfverenskomna tiden. Ut-
’) Osäkerhet i praxis föranleddes dock vid dylika torpuppULtelser pä, arl’vejord,
därvid ibland af domstolarna gjorda» gällande, att desamma skulle, oberoende af
föreskrifterna i 180U àrs förordning oin luudbokontrakt Ä. arfvcjord, äga giltighet på samum.
eii-tt som upplåtelser ri afliiigejord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
