Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLIKA FORMER AF NYTTJAXDERÄTTSttfTLÅTELSER.
25
samma har skett, i flen män den årliga afgälden varit obetydlig i
förhållande till den vid tillträdet erlagda köpe- eller pantsumman.
Torpbenämningen bör sålunda helst fästas vid afsöndringar, som äro
nära förbundna med hemmanen genom en kortare besittningstid och
en afsevärdare årlig afgäld, helst utgående i dagsverken och helst
reglerad i afseende å tiden för dess utgörande.
Backstugor har under de gångna århundradena varit
beteckning å de minsta jordupplåtelserna, vanligen blott en stuga med
ett mindre potatis- eller kålland. I afseende å arealen har dock
ingen skarp gräns förefunnits mellan dem och de mindre bland
torpen. I afseende å besittningsvillkoren hafva de varit än mera
obestämbara; med backstugor har betecknats upplåtelser såväl på
obestämd tid som på lifstid och på viss längre tid. Endast det
for-hållande kan iakttagas, att före midten af det 19:de århundradet
de små jordupplåtelserna på längre tid oftare benämndes backstugor
än under senare tidsskeden, dä backstugorna oftare betecknat
upplåtelser med obestämd besittningstid. För baekstugusittarcn
gentemot torparen ur ekonomisk synpunkt karakteristiskt har varit hans
större dispositionsfrihet öfver sin arbetskraft till följd af den ringa
prestationsskyldigheten till jordägaren. Från tjänsteklassen hafva
backstugnsittarne skilt sig därutinnan, att besittningen af en
dv-lik baekstuguupplåtelse på sin tid ansetts medföra laga försvar, så
ätt backstugusittarne icke stått under jordegarnes husbondevälde,
utan städse mantalskrifvits för sig.
I äldre tid och särskildt i vissa landsorter kallades
backstngu-folket äfven inhysesfolk, d. v. s. de ansågos vara af jordägaren
inhysta i den på lians ägor anlagda stuga, i hvilken de hade sitt
hemvist. I allmänhet liar dock i det l!l:de århundradet
inhyses-folket betecknat en frän backstugusittarne skild kategori af
landsbygdens fattiga befolkning. Inhysesfolket har utgjorts af familjer,
som icke bott i en särskild stuga utan varit inhysta hos andra,
antingen hos hemmansägare eller, än vanligare, hos torpare och
’•aekstugusittare. För denna rättighet af tak öfver hufvudet, och
vanligen äfven bespisning hafva dessa familjers medlemmar fått
oiträda husbondefamiljen i dess arbete. Rättsligt sedt har denna
jategori af landsbygdens befolkning varit den mest svårbestämbara,
de å ena sidan enligt de äldre författningarna icke bordt
åthuta laga försvar, men å den andra sidan icke voro lagstad t
tjänstefolk. I allmänhet mantalskrefvos de emellertid i de hus,
där de vistades.
1 orparne, backstugusittarne och inhyseshjonen hafva bildat den
’ ’u delen af den svenska landsbygdens obesutna befolkning. Den
a"dra delen har utgjorts af den lagstadda tjänsteklassen, d. v. s.
torpare, statare samt ilrängar och pigor i husbondens kost. Dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
