Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 EMIGRATION SUTB. BIL. XI. TORPARI-, BACKSHISH- OCII INHYSESKLASSERNA.
qvennierna steg detta antal till resp. 45,330, 52,5.-10, 59,787 och
64,644, d. v. s. en ökning pä. tjugu är at’ 23,264 manliga
hufvudpersoner eller med 56,2 %. Hustrurna och änkorna, som år 1760
voro till antalet 32,677, gingo år 1780 upp till ett antal af -15.574,
och detta antal steg under de efterföljande fyra qvinqvennierua till
resp. 47,580, 54,948, 62,706 och 67,493. Detta betyder under
perioden 17S(i—1X0<) en ökning af 21,919 personer eller med 48,1 %.
Torpare,klassen i dess kelhet utgjordes 1780 af 165,556 personer, år
178") af 173,845, år 1790 af 208,960, år 1795 af 238,569 och àr 1800
af 261,727 personer. Sistnämnda år hade sålunda denna samhälls
klass öfverskridit en kvarts million personer.
Bland länen stod åren 1795 och 1800 Östergötlands län
fortfarande främst i afseende å torpens antal och torparklassens storlek.
Därnäst följde Skaraborgs, Södermanlands och Älfsborgs län. d. v. s.
det hade inträffat den förändringen mot, tidigare, att Stockholms
och Örebro län kommit längre ned i raden, medan Älfsborgs län
ryckt upp. De torprikaste trakterna vid det 19:de århundradets
ingång voro sålunda Östergötland och Västergötland, hvarjämte såsom
förut Södermanland visade en stor torprikedom. Betraktar man
ökningen L7<>9—1800 inom de olika länen, så synes att Kopparbergs
och Stockholms län visa tillbakagang, att i allmänhet Mälardalen,
Östergötland och Skaraborgs län visa en mindre rask procentisk
ökning, medan de öfriga och särskildt de sydsvenska länen (Skåne,
Halland, Blekinge. Göteborgs och Bohns, Kronobergs och Älfsborgs
län) samt Norrland visa en utomordentligt stark sådan ökning. Då
gatuhusmännen i Skåne äro sammanräknade med backstugufolket,
kan ökningen därstädes icke bero pä förändringar i statistikens
beskaffenhet, utan torde ökningen i Sydsverige hafva varit en följd
af särskilda forhållanden i afseende å folkökningen och
jordförhållandena därstädes. Att åter Norrland företer en sä stark ökning af
torpens antal öfverensstämmer med hvad för dåvarande tid synes
sannolikt. Denna ökning måste emellertid, dä de norrländska torpens
karaktär är olika det öfriga rikets, betraktas ur särskild synpunkt.
Under tidsperioden 1805—1840 (se tab. (!) var planen för
yrkesräkningarna ånyo en annan, hvarjämte vissa ändringar infördes äfven
i och ined 1<S25 års folkräkning. Endast de manliga hufvudpersonerna
inom torpare- och backstugusittareklasserna kunna nu särskiljas;
änkor, hustrur och barn äro sammanförda med de motsvarande
familjemedlemmarna inom andra kategorier af allmogeklassen. Fr. o. m.
182."> (och under de följande folkräkningarna i. o. m. 1855)
redovisas dessutom särskildt för stat torparne, hvilka under tiden före
1825 i regel torde hafva sammanräknats med baekstugusittarne, under
perioden I860—1900 däremot äro sammanräknade med statare och
öfriga jordbruksarbetare. Någon diskontinuitet i statistiken öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
