- Project Runeberg -  Emigrationsutredningen : Bilaga XI : Torpare-, backstugu- och inhysesklasserna /
53

(1908) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HISTORISK-STATISTISK ÖFVERSIKT.

-53

redogörelsen för den efterföljande utvecklingen tagas i särskildt
sammanhang. • Se d).

b) Baekstugusittaro- ocli inhysoshjonklassernas tillväxt 1751—1855.

Såsom ofvan framhållits, uppdelades torpareklassen vid 1751 —1772
årens folkräkningar i tvenne kategorier: torpare wid utsäde och
torpare utan utsäde. Torparna utan utsäde torde i hufvudsak
motsvara den folkkategori, som vid senare folkräkningar benämnes
baek-stugusittare. Jämte dessa båda kategorier upptaga folkräkningarna
ifråga inhyses- och gatiihushjon såsom en särskild, från torparna utan
utsäde skild kategori. Vid folkräkningarna 1775 1800 äro
back-stugusittare- och inhyscshjonklasserna sammanslagna med hvarandra,
för att under folkräkningarna 1805—1850 ånyo skiljas ät. I öfrigt
gäller om förändringarna i yrkesräkningarnas |dän hvad ofvan under
a) är anfördt.

Ar 1751 (se tab. D) utgjorde torparne utan utsäde eller
backstugusittarne 8,724 manliga hufvudpersoner, hvilken siffra under de
efterföljande treårsperioderna intill 17öil förändrade sig till 9,145; 9,505;
10,309; 11,374; 11,229-, 12,500 personer. 1 allmänhet ökades
sålunda backstugornas antal; under tjuguårsperioden i fråga utgör
denna ökning 43,3’i. Ökningen i hustrurnas och änkornas antal
under samma tid var 31,7 »i. Vid jämförelse mellan olika år
iakttagas icke obetydliga Kastningar i siffrorna, tvifvelsutan till en del
härrörande af det statistiska materialet, men till en del
ådagaläggande det ofta växlande in- och afhysandet i dessa lägenheter med
oreglerad besittningsrätt. Vid jämförelse mellan olika län iakttages,
att år 1751 Östergötland stod främst i afseende å dessa upplåtelsers
talrikhet; därnäst följde de skånska länen och därnäst Örebro län,
dä äfven omfattande Värmland. Ar I7Öü intog Östergötland
fortfarande främsta rummet; därnäst hade Örebro län ryckt upp, och
sedan följde de skånska länen.

Inhysesfolket- (se tab. E) uppdelades i 1751 72 årens folkräkningar
i friskt och bräeTtligl. Det friska, inhyses folkel utgjordes är 17 1 af 11.309
manliga hufvudpersoner, hvilken siffra under de efterföljande
treårsperioderna intill 1769 förändrade sig till resp. 11,726,12,514.11,536,
10,955, 14,189 och 14,666, d. v. s. en ökning under perioden 1751—1769
med 29,7 "i. Hustrurnas och änkornas antal ökades under samma
tid från 25,724 till 28,400 personer, d. v. s. med 10,4 ji. Betraktas
de olika länen, befinnes att såväl 1751 som 17i!9 Malmöhus län stod
främst i afseende å antalet dylika personer, därnäst följde
Kristianstads län, Örebro län (inkl. Värmland) -amt Älfsborgs län. Skåne
och Värmland voro sålunda under tidsskedet i fråga de såväl på
baekstugusittaro som på inhysesfolk rikaste provinserna. — Det bräckliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:24:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emutorpare/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free