Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KUNGL. HUSH ÅLLNXNGSSÄLLSK A PEN.
25
vet om lian får njuta frakterna af sitt arbete, belt naturligt, afhållet’ sig frän
att genom nyodlingar ocb grundförbättringar a torpet höja dess
afkastnings-förmäga. Om i stället rättgörelsen bestämdes i penningar och torpet
bortlämnades på viss längre tid, exempelvis 20 ar, med rätt för torparen, därest
ban väl vårdat och förbättrat torpet, att erhålla kontraktet ytterligare förnyadt,
efter uppskattning af ojäfviga män, om jordägare och torpare därom icke
kunde enas, sä skulle licit säkert, torparen i sitt torp se ocb värdera sitt
egna hems, pä samma gäng såväl jordägaren som samhället skulle draga
fördel af det stegrade intresse, torparne belt naturligt skulle fä att förbättra
torpet och höja dess afkastningsförmåga. Då uti kontrakten kunde inrymmas
skyldighet för torparen att till jordägaren, mot ersättning efter gällande
ortpriser. viss tid på året fullgöra visst antal dagsverken, skulle denna anordning
icke heller bringa det större jordbruket i någon försämrad ställning, pä samma
gäng ett det kraftigaste steg toges till såväl egnahemsfrågans lösning som
emigrationens motarbetande.
3) Tillgången på arbetskraft i jordbruket bar varit stadd i stadig
tillbakagäng. Någon egentlig brist har dock icke förefunnits förrän under de
senaste fem ären. Särskildt för vissa förrättningar, såsom tjänst i ladugård
och dylikt, har tillgängen pä villig och duglig arbetskraft dock länge gjort
sig synnerligen kännbar. De bästa arbetarne emigrera eller söka sig till
städerna och industrien. De mindre arbetsdugiiga personerna, jämte äldre och
minderåriga, stanna kvar vid jordbruket, mcu fordra dessa lika stor arbetslön
som de dugligare, ehuru de ut trätta vida mindre. Kvinnorna upphöra alltmer
att deltaga i något, slag at’ jordbruksarbete.
4) Bristen på arbetskraft för jordbruket har dock icke ännu varit sä
stor, att jordbruket måste eftersättas därhän, att åker behöft utläggas till
betesmark. Den tid, di» detta blir nödvändigt, torde måhända emellertid icke
vara långt borta, särskildt i sådana bygder som vissa delar af sällskapets södra
område, där på grund af åkerfigurernas ringa storlek och steniga beskaffenhet
nutidens jordbruksmaskiner icke kunna vinna sa stor användning, att härigenom
minskning af den personliga arbetskraften i afsevärd utsträckning kan äga
rum.
Angående rotfruktsodlingen har på senare tiden nyare metoder vid
rensningen gjort sig gällande, så att odlingen af brist på arbetskraft ej behöft
tillbakasättas. Tvärtom torde på allra sista tiden ett uppsving i
rotfruktsodlingen inom sällskapets område kunna konstateras.
5) Jordbrukskreditens ändamålsenliga ordnande skulle otvifvelaktigt
medföra betydlig lättnad i jordbrukets betryckta ställning, pä samma gång en
kraftig utveckling af jordbruket skullo kunna komma till stand. Dock torde
en förbättring härutinnan icke vara af behofvet sa påkallad beträffande
liypo-tekskrediten som just i fråga om personalkrediten. Bristen på rörelsekapital
är säkerligen ett af di? största hindren för jordbrukets höjande, ty det är
icke nog att veta, hvilka åtgärder som böra vidtagas för ett rationellt
bedrifvande af jordbruket, utan man måste jämväl hafva tillgäng till de härför
erforderliga medlen.
Huru åter denna fråga lämpligast, bör lösas, torde vara mera omtvistadt.
Dock synes det hushållningssällskapet, att den lämpligaste formen härför vore
att länsvis bildas s. k. landtmanuabanker, hvilka i vissa afseenden stode under
ledning af en riksiandt,mannabank, att dessa banker i första hand till vissa
tör jordbrukets höjande lämpliga ändamål lämnade lan mot làg ränta, att
lånen dock icke direkt utlämnades till don enskilda jordbrukaren utan till
kreditförening, af hvilken denne vore medlem, hvilken förening dä kunde
öfvervaka medlens riktiga användning ocb ansvarade för medlens återbetalning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
