- Project Runeberg -  Emigrationsutredningen : Bilaga XVII : Utdrag ur inkomna utlåtanden /
31

(1909) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KUNGL. HUSH ÅLLNXNGSSÄLLSK A PEN.

31

klaring, måste inan äfven laga i betraktaniio de allmänna ekonomiska
förhållandena på ön och dessas förändringar under senare delen af 1800-talet.

Den näring på Gotland, som tydligast gått tillbaka under senare tid, är
kalkindustrien. I slutet af 1700-talet räknades den till öns viktigaste näringar,
och kalk var öns förnämsta exportartikel, på en tid då spannmål ännu
infördes för befolkningens behof. Kalkugnar funnos pä största delen af ön,
mest utmed kusterna, men äfven i det inre af landet, i skogstrakterna.
Allmogen idkade kalkbränning och tillverkning at’ kalktunnor såsom binäring,
och vid öns kuster framkallade denna industri en liflig rörelse. Men efterhand
fick den gotländska kalken mäktiga konkurrenter pa de Hesta af sina forna
afsättningsorter, och dess pris gick ned. Särskildt nnder senare delen af
1800-talet har näringen aftynat. Ar 1801 utskeppades ännu 463,000 hektoliter
släckt och osläckt kalk, och skeppningen skedde icke blott från öns många
hamnar, utan äfven från flere enskilda hamnplatser. År 1 ’JOO utfördes endast
omkring 111,000 hektoliter, hufvudsakligen från fyra af hamnarna. De forna
små kalkugnarna äro nedlagda, kalk brännes endast i ett fåtal större ugnar,
delvis at’ stora bolag, med aktionärer på fastlandet. Jämte och i stället för
kalk utföres nu ra kalksten i stigande myckenhet, likaledes öfvervägande för
främmande bolags räkning. Sin forna betydelse för öns ekonomi har denna
näring i det mesta förlorat.

1 jämbredd med kalkindustrien har äfven sjöfartsnäringen gått tillbaka.
De lorna kalkskutorna äro snart ett minne blott. Ar 1875 hade Gotland en
bandelsHotta af 136 fartyg nied 946 skeppare och sjömän, år 1905 endast
47 fartyg med 700 mans befäl och besättning. Intresset för sjömanslifvet är
nog lika lifligt som förr, men mänga gotländska sjömän gå nu i främmande
fart. och dragas därigenom ofta bort från hembygden. Skeppsbyggeriet
har upphört, och den gotländska rederirörelsen är i stadigt nedgående.

Fisket, som alltid varit en viktig binäring för Gotlands landtbefolkning,
fick ett mäktigt uppsving under 1860- och början af 1870-talet. Strömmingen
gick då rikligt till, och kraftiga anstalter vidtogos för att tillvarataga den
ymniga fångsten. Importen af fisk upphörde och aflöstes af export. Men de
goda åren togo slut, och fisket har efter denna tid varit i nedgående. Af
gammalt har del varit sed, att allmogen i kusttrakterna vissa tider på året
idkat hafsfiske, men på senare är ha jordägarne mer och mer öfvergifvit fisket.
År 18G9 uppgifves de fiskandes antal till omkring 2,000, år 1900 har
antalet. nedgått till 1,300. Mänga af de gamla fiskeplatserna eller de s. k.
fisklägena de räknades tidigare till 107 — hafva gått så tillbaka, att do
icke längre förtjäna detta namn.

Emellertid har pä de allra senaste åren försports en begynnande ljusning.
Fisket, är pa Gotlands kuster, liksom på Sveriges västkust, periodiskt, och
man tror sig hafva iakttagit tecken till en ny stundande strömmings- och
torskperiod.

Husslöjden är på Gotland såsom i andra delar af fosterlandet i aftagande.
Särskildt gäller detta här den kvinnliga hemslöjden. Af gammalt har vadmal
varit en af Öns exportartiklar, men denna export upphör med 1860-talet. I
stället har sedermera utförts ull i oförarbetad form.

Gotlands hufvudnäring är numera jordbruket. I f|ore afseenden har detta
gått framåt under 1800-talet. Det gamla två- och treskiftesbruket är i
långsamt försvinnande; jämte stråsäd ocli potatis har införts odling af foderväxter;
en lofvande böljan är gjord till kreaturøstammens förädling, och en liflig sträfvan
till rationellare skötsel af jorden är omisskännelig. Med 1890-talet och den
dä begynnande vidsträckta rotfruktsodlingen inledes en ny, ljusare period tor
det gotländska jordbruket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:24:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emuutdrutl/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free