Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KUNGL. HUSH ÅLLNXNGSSÄLLSK A PEN.
69
till på gruud at’ en eventuell vanh afd slags bestämmelser om vissa
inskränkningar i besittningsrätten för den, som vanvårdar sin odlade eller
odlingsbara jord.
Utan att söka afgöra, huruvida dylika ingrepp i äganderätten kunna
under vissa omständigheter anses i någon man berättigade, vill jag blott till
sist uttala den förvissningen, att sådana åtgärder, som äro ägnade att bereda
så många som möjligt af landets söner tillfälle att bilda egna små
jordbrukarehem, hafva de största utsikterna att föra nationen fram mot det
eftersträvansvärda målet: ett starkt och lyckligt Sverige.
Gäfle den 30 januari 1908.
Enligt uppdrag af Förvaltningsutskottet:
Agathon Westman.
Hushållningssällskapets sekreterare.
Västernorrlands läns Hushållningssällskap.
1 Norrland i sin helhet men icke minst i Västernorrlands län är det en
annan fråga, som står i nära sammanhang med utvandringsfrågan i dess
förhållande till jordbruket. Det är skogsrörelsen. Såväl utvandringsfrågan som
skogsrörelsen hafva här framträdt vid 1800—70-talen, sålunda ungefär
samtidigt. Håda hafva de mer eller mindre inverkat pä jordbruket och i denna
sin inverkan varit beroende af hvarandra. 1 hvad mån de varit detta och
haft inflytande pä jordbruket inom länet, vill kommittén söka visa.
Förr än skogsrörelsen pä 1800- och i synnerhet 1870-talet tog fart, var
utvandringen härifrån obetydlig. Det var blott ett jämförelsevis ringa antal
personer, som pä grund af de genom missväxter och annat försämrade tiderna
under 1800-talet lämnade hemorten för att i Amerika söka sig bättre utkomst;
de som foro voro mest. löst folk», d. v. s. icke bofasta jordbrukare, med
äfventyrslystnad i blodet, och sådana som lockades ut frän hemlandet genom
underrättelserna om guldfyndigheterna därute.
Några egentliga arbetskrafter drogos ej därigenom frän jordbruket. Åt
detta ägnade man sig som förr. Äldste sonen tog i regeln faderns hemman;
någon gang skedde klyfning af detta mellan två af sönerna, där man fann
detta lämpligt, och ofta stannade de andra syskonen vid hemgården och
biträdde med dennas skötsel mot att de fingo sitt uppehälle diir, såvida de icke
blefvo gifta åt andra håll eller slogo sig på handtverk. Somliga bekommo
också torp frän fädernehemmet och blefvo pä detta sätt fästade vid detta.
Så hade det varit under lång tid. Från jordbruket tog inan sitt egentliga
uppehälle.
Af binäringar var fisket egentligen blott i kustsocknarna af någon
betydenhet, liksom jakten (fågelfångsten m. m.) var det i det inre landet. Hvad
man af denna senare, likasom af ladugårdens produkter, kunde afyttra fördes
oftast af allmogen själf genom den s. k. »sörköruingen» till afsaln, dels i
Uppsala (vid Distingsmarknaden) dels i Stockholm. Vid sidan af jordbruket och
dessa nu nämnda binäringar, där sådana kunde komma i fråga, sysslade mau
med kolning (i trakten af de järnbruk som funnos), något pottaskeberedning,
varuforsling saint försågning vid bysågarna af virke från egen skog till plank
och bräder, som kördes och flottades ut till de större försäljningsplatserna.
Detta iir hufvuddragen af det ekonomiska tillståndet och näringslifvet i
länet, innan skogs- eller trävarurörelsen på 1870-talet tog fart. 1 dessa för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
