Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 EM Hi RATIONS UT REDNING EN. BILAGA XVII. INKOMNA UTLÅTANDEN.
till 5 hektar i öfre landet. Då på nedre eller kustlandet ej ens 1 i och i de
öfre delarna ej 1 4<) af den för odling tjänliga och dugliga marken anses vara
uppodlad, hafva de egentliga hemmansägarne i regel ej genom hemmansklyfningar
och ägostyckning fått sina hemman så uppdelade, att de af brist på
odlingsmöjligheter varit tvungna att för sitt upphälle söka biförtjänster utom
jordbruket, utan har i de fall, där biförtjänster blifvit sökta och använda, detta
förhållande ofta haft sin orsak i andra omständigheter, säsom olust och
olämplighet för jordbruksarbete, bristande insikt om att för jordbrukaren intet
arbete i längden bär sig bättre än jordbruksarbetet, alltför stor skuldsättning
vid hemmanstillträdet, stor familj i förhållande till den odlade arealen m. m.
Vanligaste biförtjänster för nämnda jordbrukare äro å kustlandet
varu-forsling och andra körslor samt i inre landet afvcrkning och drifning samt
flottning af timmer.
Den ekonomiska ställningen hos de hemmansägare, som helt kunnat iigna
sig åt jordbruket, måste betraktas som förhållandevis god.
En annan kategori af jordbrukare äro ägarne af från hemman afsöndrade
lägenheter. Dessa, som tillkommit först under de senaste årtiondena och äro
stadda i ständigt stigande tillökning, hafva sällan så stora jordarealer att de,
äfven om hela lägenheten blifvit uppodlad, kunna lifnära sig af jordbruket
ensamt, utan äro hänvisade att för sin bärgning söka biförtjänster, som, dä
dragare vanligen saknas, bestå i handtverk, arbete hos hemmansägare samt.
vid sågverk och industrier m. m., ja, för många afsöndringsägare är det lilla
jordbruket endast en binäring ocb annat arbete den hufvudsakliga.
Dim ekonomiska ställningen hos dessa ägare af mindre jordareal är
naturligtvis beroende af arealens storlek och bördighet samt om läget är
sådant att tillfälle till goda arbetsförtjänster kunna erhälias på nära ball.
Gynnsammast lottade härutinnan äro sålunda de som bo i närheten af
mera befolkade orter, såsom städer och med dem jämförliga samhällen,
industriplatser och större byar. För dessa torde tillfälle till biarbote sällan saknas,
och måste betalningen härför numera anses ganska tillfredsställande, da
dagpenningen på de sista 40 åren stigit med ungefär 300 % och nu utgår med
i kr. à 4’50 pr dag.
Den möjligen större utvandringen frän länets s. k. skogsbygder måste i
viss män tillskrifvas sägverksholagens tillämpning af sin, lyckligtvis numera
hämmade rätt att förvärfva hemman äfvensom afverkningsrätter på längre tid.
Dessa trakter, bestående, förutom af lappmarkssocknarna, hvilka först genom
den år 1884 laga kraft vunna afvittringcn fingo bya- och enstaka
hemmans-områdena reglerade och utbrutna från kronans allmänningar, äfven af de intill
dessa gränsande öfre socknarna å s. k. nedre landet, där odlingen är yngst
och sålunda minst längt framskriden samt följaktligen skogsarealerna stora,
hafva naturligtvis i främsta rummet varit föremål för sågverksbolags och
skogsspekulanters intresse, med resultat att inom förloppet af ej fullt 40 ar
nära nog hälften af dessa socknars hemman och hemmansskogar af dem
förvärfva!». Tar man i betraktande att från de hemman, som kommit i
såg-vcrksbolags ägo, upplåtelse af jord för jordbruksändamål förekommer lika
litet som utnyttjande af befintliga odlingslägenheter, hvarigenom lefvebröd för
flere familjer från ett hemman skulle kunna beredas, utan att tvärtom två eller
flere förut själfständiga hemman sammanslås för att utan intresse skötas af
en arrendator, är det ej underligt att utvandringen blir större från dessa
bygder. Kommer så härtill, att ifrån flertalet af de hemman, som förblifvit i
böndernas ägo, afverkningsrätt^ till all skog. förutom den till husbehof
nödvändiga, är för en obetydlig, oftast året efter försäljningen förbrukad penning,
för mänga år — i allmänhet 60 — försaid till sågverksbolag och därigenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
