Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 KMIGRATI0NSUTIU5DNINGKN. BILAGA XVII.
INKOMNA UTLÄTANDEN.
bel del sådana afverl;ningsrätter upplätos på 18fi0 — 70-talcn och omfattade
endast de då för tiden afsättningsbara minimidimensionerna, eller vanligen
träd med diameter 0 10 tum 20 fot frän marken och däröfver. Till
följd häraf hafva dessa skogar ej blifvit hårdt anlitade genom
afverknings-rätten, utan — fråusedt en skuggsida, för beståndasammansättningen, i det att
tallen genom den planlösa dimensionsafverkningen undanträngts af granen —
hafva dc i stället vid afverkningstidens utgång haft ett godt och till synes
sä godt, som orördt skogskapital. Sådana afverkningsrätter hafva i öfre
sock-narne under senare ären i afsevärd mängd utgått, och blir jämväl för
framtiden så fallet till omkring är 1920, då de flesta femtioäriga
afvcrkningsuppla-telser torde hafva återfallit. Detta gör, att med ingången af nya seklet möjlighet
yppats för många hemmansägare att taga en nv, sparad skörd frän sina skogar,
och hafva de flesta c?j varit sena att begagna tillfället. Virkesdimensioner och
virkespris voro nu helt olika mot för 30—40 är sedan, och
afverkningsrätts-uppiåtelser under senare ären med köpeskillingar à ett eller ett flertal 10,000
kronor från hemman i öfre Dalarne torde ej vara så ovanligt.
Om den ekonomiska ställningen hos den verkliga hemmansägaren sålunda
under vissa förhållanden, med förståndig hushållning, bör sägas vara god, äro
de som sålt sina hemman till trävarubolag i allmänhet, sämre lottade, d. v. s.
f. d. hemmansägare. Vanligen hafva de vid försäljningen erhållna penningarne
tagit slut, möjligen genom delning pä ett flertal blifvit en måttlig ]lenning pä
hvar. I dc flesta fall har nägon medlem af familjen stannat i fädernegården
såsom arrendator. Denna kategori jordbrukare hafva tydligtvis en betydligt
sämre ekonomisk och en helt annan social ställning än den själfägande bonden,
ocli torde det till en betydande del vara härur som emigrantskaroma
rekryteras. Att bolagsjorden lämnar utkomst at ett mindre antal människor itn
det egna jordbruket synes påtagligt. De öfverblifna draga dä till
industricentra, sågverk och grufvor, där förtjänsten lämnar uppehälle, eller ock till
Norra Amerika med hopp om än ljusare framtid.
Den jordbrukande befolkningen, såväl hemmansägare som arrendatorer, har
i allmänhet inkomster genom skogsarbeten. Dessa förtjänster voro jämförelsevis
större vid afvcrkningarnes begynnelse pä 1870—80-talen än nu, beroende pä
dåvarande gröfre virkessortiment under drifningar och bristen af den nuvarande
konkurrensen om arbetet. Såsom skälig förtjänst räknas nu vid
virkesdrif-ningar 6—8 kronor per dag för häst och karl, och omkring 3 kronor för
ensam karl. Vid inträffande af oberäknade svårigheter af väderlek och andra
förhållanden under drifningen kan förtjänsten nog reduceras och nettovinsten,
med hänsyn till långa proviantvägar o. d.. bli så godt som ingen, för kolning
betalas 3’5o—5 kronor för läst å 20 hl. å botten. Omfånget eller mängden
af tillfällen till dessa förtjänster hafva ej aftagit utan tvärtom ökat, allt efter
som genom nya kominunikationsleder möjligheter yppats att tillgodogöra virke
ä förut alltför aflägsna trakter. Af nämnda skogsarbeten, virkesflottningar
o. d. hafva större delen af den öfriga, icke jordbrukande befolkningen uti
skogsbygderna sitt uppehälle. 1 vissa trakter iir visserligen hemslöjden
lefve-brödct : sä är t. ex. fallet med bela byar i Malungs socken, där sa godt som
alla familjemedlemmar äro fullt sysselsatta med päls- och skinnarbeten. Men
sadant är naturligtvis undantag i andra trakter.
Såsom sammanfattning af mitt yttrande vill jag vördsamt anföra:
Egendomsförsäljningarne hafva i högsta grad bidragit till utvandringen.
Alen dä dessa härefter med all säkerhet komma att. aftaga, och med hänsyn
jämväl till förbättrad skötsel af enskildes skogar, är faran för den jordägande
befolkningen ej sä stor. För arrendatorer och den egentliga arbetarcklassen,
såväl män som kvinnor, utgör lockelsen till högre arbetsförtjänst den största
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
