Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 EMIGllATIONSUTBEDNIXOEN. BILAGA XVII. IXKOMNA UTLÅTANDEN.
ofta vara beroende af hänsyslösa mellanhänder, sora lämna sina förskott till
oskäliga räntor, förutom att dessa ockrare själfva bestämma priset å varan,
som de förut tillförsäkrat sig genom kontrakt, dä förskottet i nåder beviljades.
Inseende detta tager man hellre skogen, där sådan finnes, till hjälp, men
sorgligt nog har denna skog under så många år af tryckande konjunkturer
för landtbruket fått sitta emellan för att utjämna debet och kredit,
att numera är fara vardt, att pä detta sätt ej kan gå längre. Dessa agenter
och småhandlande, som vuxit sora svampar ur jorden, göra landtmannen
större skada än någon tror, genom att han får betala ett oskäligt högt
pris för en dålig vara. I fråga om gödnings- och foderämnen ha
landtmannen under många är fått betala dvra lärpenningar, innan de få klart för
sig, huru de skola utfordra sina kreatur och konstgöda sina tegar. De som
inhösta det rena guldet äro grossisterna och de smarta agenterna, allt pä
landtmanncns okunnighet. En utvidgning af jordbrukskonsulèntsinstitutionen,
i hvad densamma, afser en allmän kontroll af våra foder- och gödningsämnen
samt kostnadsfria råd och upplysningar åt våra mindre jordbrukare i fråga
om rätta användandet af konstgödning m. m., skulle helt visst betydligt höja
det mindre landtbruket; och kan det mindre landtbruket komma därhän, att
detsamma kan gifva sin arbetare tillräcklig utkomst, utan anlitande af andra
biförtjänster, sä skulle med en förståndig styckning af de större jordagodsen
otvifvelaktigt det säkraste förbandet på denna för vårt land så olyckliga
blod-aftappning vara anbragt. Idealet för en arbetare är och förblir alltid det
egna hemmet. Jag har exempel därpå från detta distrikt, där det numera
finnes flera större fabriker, som ät sina arbetare beredt tillfälle att förvärfva
sig egna hera invid fabrikerna. De flesta af dessa hundratals arbetare hafva
förut varit jordbruksarbetare, och en stor del söner till hemmansägare.
Statstugan, med don ohjälpligt antikverade legostadgan af 1833, är och förblir
den driffjäder, som pressar våra jordbruksarbetare in till fabrikerna eller till
.emigrationshamnarna. Det mången gäng framkastade påståendet att värnplikten
väsentligt inverkat på utvandringen, har jag ej hår kunnat spara annat än i
undantagsfall.
Jag vågar icke gä in i en fullständig utredning om förhallandet mellan
husbönder och tjänare, eller det numera knappt tillknutna bandet mellan
föräldrar och barn; visst är, att dessa förhållanden, som äro belt: olika och i
mycket beklagligare läge än förr i tiden, äro en gifven återverkan af det
tillbakasättande, den’ misstro samt mången gång orättvisa stränghet, som
husbonden och husmodern visat sina tjänare, och det själfsvåld som föräldrarna
tillåtit i sina barns uppfostran. Jag kan ej heller frångå den åsikten, att en
viss liknöjdhet och bekvämlighet från våra vördade pastorsämbeten, som nu
också, åtminstone på landsbygden, fä so sina kyrkor mycket glest, om ens
med någon ungdora alls, besatta, var en bidragande orsak till, att det. goda
och gudfruktiga förhållande, som förr varit rådande inom allmogefamiljerna,
dit äfven tjänarna räknades, numera mycket sällsynt är tillfinnaudes. Det
tilltagande självsvåldet hos den uppväxande ungdomen, föraktet och trotset mot
lag och laga stadgar samt ringaktningen för religion och öfverhet, är en nu
fullt mogen frukt af en allt för långt drifven humanitet jämte en
förvånansvärd liknöjdhet öfver tidens företeelser. Det goda förhållandet, som förr
fauns mellan kyrkan och hemmet och mellan skolan och hemmet, bar alltmera
svalnat, för att numera vara endast ett yttre sken af samförstånd.
Ivyrko-och skolråden, som förr i tiden intresserade sig för kyrkans och skolans
angelägenheter, äro numer:» endast ett slags finansråd. Skolan och hemmet äro
icke nu som förr. Lärarens intresse hur barnen hafva det i hemmen linnes
ej heller numera. Xär denna ungdom, som i sin uppfostran varit lämnad ät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
