Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROV IN SI ALLÄK ARN E.
213
lyckats bereda sig plats eller utsikt därtill, lättare att finna sig till rätta.
En och annan säger, att man får arbeta som en hund i början, att 90 ii af
de invandrade skulle första aret intet annat hällre önska än vara äter i
Sverige, så stark press utöfvar ombytet af arbetssystem, — men väl inlärdt kan
man genom det amerikanska — alltid under uppryckning och tillbjudan i
alla hänseenden — förtjäna mera pengar i Amerika än möjligt iir i Sverige.
Sä p&stås, att vissa arbeten genom fulländad teknik i arbetsmetoderna gå
lättare där ute, att åtskilliga lifsförnödenheter och omkostnader äro bättre
och billigare än här. att nettobehällningen därigenom blir större: äfven hör
man, att arbetsklassen har friare ställning, att skatterna äro lägre, värnplikt
tynger ej o. s. v. För närvarande torde Amerikas direkta dragningskraft vara
inskränkt till den naturliga nivå, som olika konjunkturer alltid måste äga,
d. v. s.: är det bättre konjunkturer i Amerika, drar och lockar Amerika den
arbetssökande allmänheten till sig, eljest icke. Dock kan man tänka sig, att
Amerika det oaktadt kan äga indirekt dragningskraft genom öfverdrifven
verkan af förvärfsbegärets och svensk-amcrikanarnes inflytande.
Gä vi så till motsvarande förhållanden hos oss, må man medgifva, att
lätgåsysteinets princip alltför länge varit gällande inom våra allmänna
förhållanden, särskildt de ekonomiska, mon delvis äfven dc sociala. Vi hafva ej
tagit tillräckligt väl till vara pä oss själfva och våra resurser. Svensksinne,
samhörighetskänsla och enighet hafva icke vuxit sig starka nog:
fosterlandskärleken, samhällsandan har ej lagt band på emigrationen. I stället hafva
sociala konflikter alstrat missnöje och äfven hämmat vår ekonomiska
utveckling och allmänna handlingskraft. Detta missnöje näres och underhålles på
mångahanda sätt: t. ex. genom tullstrider, rösträttsstrider, ökade skatter till
stat och kommun, ökad värnplikt, genom våra dagars hetsiga agitation för
likställighet, ökade rättigheter och förbättrad ekonomi at de breda lagren.
Ungdomen, särskildt upptänd af tidens frihetsbegär och väl sä frivägen, har
t. ex. uppfattat den relativt snabbt ökade värnplikten som en social börda
och däraf funnit anledning utvandra. En del af tidningspressen har minsann
ej uppbyggt allmänheten med några ljusmälniugar om Sverige och dess
förhållanden, utan nödsatt hvad värt är och därigenom bidragit att öka
missnöjet. Tidsandan har sålunda befordrat emigrationen. Tröghet och småsinne
äro ofta till hinders: skall t. ex. ett byalag hemmansägare laga bygatan ut
till häradsvägen, kommer man ej öfverens om antalet gruslass per man eller
hur mycket hvar och en skall uträtta, arbetet uteblir, bygatan ligger där lika
eländig och omöjlig att befara ej blott en sommar utan år efter år,
visserligen en småsak men dock varsel om egensinne, som måste bort, ty kan man
ej enas i en sä ömklig sak, hnr skall en verklig samhällsreform kunna
genomföras V
Vår ekonomi hafva vi ej skött efter tidens gällande princip: största
möjliga produktion med minsta möjliga omkostnad till högsta möjliga pris.
Vi hafva arbetat lugnt och stilla — vi arbeta för att lefva, ej tvärtom — vi
hafva producerat hvad enklast varit och tagit den valuta vi fatt. Det har
ej varit fart, lif och lust i arbetet; ringa företagsamhet och arbetsintensitet
hafva begränsat vår produktionsförmåga: vår arbetsprodukt har ej tillräckligt
förädlats; våra omkostnader, vår förvaltning äro dyra; vår behållning måste
dä bli obetydlig. Trots denna svaga arbetsintensitet fordrar arbetaren högre
och högre aflöning. Man kan dock ej gärna begära att i Sverige, där man
gör hvad man vill, fä lika god förtjänst som i Amerika, där man låter tvinga
sig att göra, hvad man kan och litet till. Detia gäller äfven om
näringslifvet härstädes. Den jordbrukande befolkningen klagar, att jordbruket lämnar
alltför svagt, utbyte Orsaken ligger delvis däruti, att det icke skötes till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
