Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - {Inledning}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om sina fäders skuldsättning. Flere af denna emigrantklass påpekade med
beklagande frånvaron af kooperativa anstalter och rationella arbetsmetoder
inom hemtraktens jordbrak. Behofvet af kommunikationer framhäfdes.
Sålunda förklarade en utvandrare af bondeklassen från Gräsmarks socken i
Värmland, att droges ej Inlandsbanan fram i de trakterna, så hade man att
därifrån vänta en starkt stigande utvandring. Från vissa håll betonades, att
förutvarande förvärfskällor utsinat, och just genom en nybyggd järnväg hade
körslor onödiggjorts o. s. v.
Det var ett ämne, på hvilket samtalet med dessa hemmansägare- (resp
arrendators-) söner så godt som alltid löpte in. Och det var saknaden af
en bestämd lön för de söner, som utföra arbete på hemgården. De börja
arbetet som gossar och fortsätta år efter år till ett stycke fram på tjugutalet.
I vissa fall få de allt hvad de behöfva, de lida ingen verklig brist på pengar
till kläder, förströelser o. s. v. Men där tillgångarna äro knappa, gestaltar
det sig naturligtvis annorlunda. »Min fars dräng», yttrade en hemmansägareson,
»han måste ha sin bestämda lön vid månadens slut. Jag hade att vara
nöjd med hvad jag kunde få.» Äro nu arfsutsikterna jämförelsevis små, så
äga missnöjesorsakerna ännu större kraft. Och under alla förhållanden är
detta system i många afseenden ägnadt att skapa en känsla af ekonomisk ofrihet
och bristande bestämmanderätt samt att alstra vantrefnad. — Det var emellertid
ett par hemmasöner till hemmansägare och arrendatorer, som förklarade
sig föredraga saknaden af fast lön från fadern framför tjänarens rättigheter.
Det händer, att en bondson, sedan fadern öfverlämnat gården till en af
hans bröder och tagit födoråd, arbetar ute (i industri eller landtbruk) under
sommaren och bor hemma hos fadern under vintern samt arbetar hos brodern
nu och då utan någon bestämd lön utöfver maten. Detta kan ju förefalla
vara godt och väl. Men systemet tyckes ha sina tråkiga sidor. Vänskapen
trifs synbarligen icke alltid i det.
I ett fall kunde jag förstå, att ovänskap, uppkommen vid faderns
öfverlåtelse af gården till en af sönerna, bidragit till en utvandrares rörlighet.
Det bör emellertid ihågkommas, att bondsönerna icke ropa ut sina
familjeförhållanden på torget: många ha nog varit invecklade i dylika tvister utan
att sedermera vilja låtsas därom.
Jag har ännu ej vidrört en ytterst betydelsefull sida i de unga bondsönernas
sociala och ekonomiska ställning, och det är en sida, som helt säkert
innesluter mycken utvandringseggelse. Många ha nämligen vuxit upp på en
jämförelsevis liten hemmansdel, som torde af fadern öfvertagits efter
föregången klyfning. Denna gård torde ha varit nätt och jämt så stor, att
familjen haft, sin bärgning på den, när åtskilliga biförtjänster kommit till.
Sönerna tillhöra en familj med gamla bondetraditioner. De behärskas af en
genom flera generationer nedärfd ståndskänsla. Att bli lönearbetare står i
strid med denna känsla. Föräldrarne ha försummat att göra det klart för
dem, att enär deras arfsutsikter icke varit stora nog, så måste de bli
lönearbetare, ifall de ej lyckas gifta sig till någon förmögenhet. Den obevekliga
nödvändigheten att gå ut på lönearbete inställer sig en vacker dag. De följa
nödvändigheten. Och de arbeta för en tid inom jordbruk hos oskylda, vid
skogsafverkning, järnvägsanläggning, i grufhandtering eller tillverkningsindustri.
Men de finna sig icke i det. Och så besluta de att utvandra.
Med många hemmansägaresöner är det rätt ofta fallet, att de dröja alltför
länge med att inträda i det industriella lifvet. De bli stående kvar på
lägre arbetsafsatser, de förbli »unskilled» eller bli endast delvis »skilled». Och
både ekonomiskt och socialt varder deras ställning sådan, att de känna ingen
trefnad eller tillfredsställelse här hemma utan söka sig bort från landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
