Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Kvinnliga utvandrare under år 1907
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ket arbete han hade och hvad han förtjänade visste hon inte; — 2 ar
efter for fadern, som längtade efter jordbruksarbete och som ej ansäg
sig ha rad att köpa en gard i Sverige igen. Han hade nu i 4 ar
ägt en farm, som bar sig sa bra att han regelbundet kunnat skicka
hem pengar till hustrun, och 1111 hade han skickat biljett till A.
Hustrun hade han ej kunnat förmå att resa: hon var ensam kvar i M.
fast alla deras vänner och släktingar lämnat trakten. A. hade i 2
ar tjänat pa ett hotell i M. för 12 kr. i mänaden. Hon hade
dukning och uppassning och diskning af glas och silfver. Hon fick
arbeta nästan dygnet om. Aldrig var det någon ledighet, och
söndagarna voro de värsta dagarna. Före middagen, som började kl. 2 på
hvardagarna och kl. 3 på söndagarna, hade hon inte en minuts paus
i arbetet. Sä kom uppassningen, som vanligen drog ut till kl. 5, och
sa afdukning ock diskning till kl. 7 och längre. Kl. 8 började
kvälls-serveringen, som höll i till sent pä natten. Pa detta sätt hade hon
hällit pa dag ut och dag in i 2 ar. Tjänstfiickor i familjer hade
det inte mycket bättre, sade hon. De hade ej mer än 10 kr. i
månaden och drygt arbete. Vanligen var det blott en jungfru, äfven om
det var både f> och fi barn i familjen, arbetet drog ofta långt ut på
nätterna, och i allmänhet hade de ingen regelbunden ledighet om
söndagarna. »De fä släpa förfärligt.» A. talade om, att det var mycket
vanligt däruppe, att folk som emigrerat skickade hem sina pängar
till någon bekant eller släkting, som satte in dem för deras räkning
på en bank. En ung pojke, som varit i Amerika 4 år. hade pä det
viset skickat hem pängar till en gubbe i M., som satt in ej mindre
än 3,000 kr. åt honom under denna tid.
N:r 170.
Opift, kvinna, P., 23 år, från Norrbottens liin.
P. var född af finsktalande föräldrar i en socken i samma
län. Fadern var bonde och hade utom P. fem barn, af hvilka fyra
ännu vistades i hemmet. P. hade deltagit i arbetet på garden tills
bon bl ef 17 ar, dä hon sökte in vid s niaskol el ärar i 11 nesemi n ari et i
Haparanda. Kursen är där 3-årig, oeb hon kunde delvis betala
kostnaden för densamma själf genom att söka ett stipendium på 200 kr.
om året, för hvars erhållande sökande förbinder sig att stanna som
lärarinna 3 år i finnbygden. Vid slutad kurs fick hon plats vid en
flyttande mindre folkskola i en socken högt upp vid finska gränsen,
dör befolkningen är enbart finsktalande. Den ena af skolorna låg uti en
större by, den andra 1V* mil därifrån upp i rama skogsbygden, 3 1 mil
från allmän landsväg. Skolhus fanns hvarken på det ena eller andra
stället, utan hyrdes billigast möjliga för tillfället tillgängliga lokal jämte
Städning och vedbrand. Städning ansågs i allmänhet vara en absolut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
