- Project Runeberg -  Emigrationsutredningen : Bilaga VII : Utvandrarnes egna uppgifter /
138

(1908) [MARC] With: Gustav Sundbärg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Bref från svenskar i Amerika

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vi där fortfarande till 1800, och min far egnade sig nu helt ät sitt yrke.
Detta var den hästa tiden i mitt föräldrahem. Allt tycktes då räcka väl till.
Erfarenheten har ofta visat, att då en handtverkarc skall tillika idka jordbruk,
det ena eller andra eller alltsammans blir mer eller mindre försummadt. ocli
sä var äfven förhållandet med min far. Han var för öfrigt en nykter,
arbetsam och skötsam man. och vi saknade ahlrig det nödvändiga. De hade
dessutom äfven lite pengar pä bygda».

Jag var nu (1800) 13 år och äldst af 5 syskon. Jag gjorde nu mitt
inträde i murareyrket, som numera var min fars hufvudsakligaste
sysselsättning. Mina föräldrar hade efter sina föräldrar ärft omkring ett par tusen
kronor. De köpte nu, tillsammans med min mors syster och hennes man,
en gård nära staden V. för 7,000 kr. Detta hade varit en god affär, om
det varit en bonde. Men hvad jag ofvan sagt om jordbruk och liandtverk
besannade sig äter. Skomakare bli vid din läst, mår du bäst. Det gick
snarare bakåt än framåt. Därtill kom att nrhi mor dog samma är. Därefter
uppkom ocuigheter med morbror och svårigheter af flera slag. Slutligen,
efter ’2 år, sålde de gården och vi flyttade tillbaka där vi varit förut, rikare
på erfarenheter. Min far byggde nu en stuga vid vägen, och vi ägnade oss
nu helt och hållet åt murareyrket. Så gingo åren med sina. besvärligheter
till 1808. Jag hade nu en vngre bror, som skulle börja arbeta, och jag
ansåg att jag borde flyga ut. Jag tänkte söka anställning hos någon mästare
i någon stad. Men så inträffade, att jag under vinterns lopp kom att
sällskapa med en del handtverksgesäller i köpingen. Där resonnerades hl. a. om
Amerika. Ehuru ingen af dem varit där, visste de dock en hel del mera därom
än jag. Jag började bli intresserad. Det sades, att en grofarbetare erhöll 2
dollar om dagen, och en murare ända till dubbelt så mycket.
(Fullkomligt sant.) Tanken på Amerika fick öfvertaget, utvecklade sig till
beslut. hvarpa följde handling. Den allsmäktige dollarn var hufvudorsaken
därtill. hvilket jag tror är händelsen i nio fall utaf tio. Så en vacker dag i

slutet af maj 1808 med mitt mödernearf pä fickan (detta bestod ursprung-

ligen, enligt arfskifte, af 209 kr. 331/* öre) och en kappsäck i handen stod
jag färdig för resan. Jag lämnade nu för alltid föräldrahemmet, d. v. s.
min far, mina syskon och min Styfinoder n:r 2. Midsommaraftonen landade
jag i Chicago.

När jag lämnade hemmet, trodde jag mig vara en ganska god murare,
men vid första anblicken siig jag genast, att jag icke var yrket vuxen här i

landet. Ingen skandinav eller tysk är god här, hur god han än är i sitt

hemland. Engelsmännen kunna systemet, men äro alltför saktfärdiga. Jag
gick ut på järnvägsarbete mot löfte om 2 dollar per dag. Nu först blef
jag varse att jag emigrerat. Man blef nu utsatt för en greenhorns» alla
vedervärdigheter. För det första var det en sådan hetta, sä knappt någon
nykommen kunde uthärda att arbeta. Ett slags baracker eller s. k. »camps
voro byggda i skogen, där arbetarne erhöllo mat och logis mot 4 dollar i
veckan, som skulle tagas ur hvars och ens aflöning. Men maten var så
dålig, att man icke kunde lefva därutaf. När så aflöningsdagen kora och man
beräknade sig ha t. ex. 20 dollar att fordra utöfver maten, kanske man fick
7, 8’iVi, 11 dollar o. s. v. Ingen fanns, som kunde tala ett ord engelska,
och således var all upprättelse otänkbar. Nästan dagligen ankommo
hundratals med emigranter af alla europeiska nationer, omkring hälften med
familjer. Platsen är 250 mil från Chicago och resan var fri. Men som
kvinnor och barn icke fingo komma in i barackerna, si måste de ho ute under
ekskogen. Sålunda såg man lägerplatser här och där i skogen med
hundratals individer, män, kvinnor och barn. De grupperade sig hvarje nation för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:24:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emuutvandr/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free