Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Bref från svenskar i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
två kakelugnar, som vi pojkar skulle hugga ved till och göra eld i om
morgnarna, och innan ladan bief uppvärmd, så var det så kallt som i ett uthus.
Skolmästaren var en gammal man, i sista stadiet af lungsot, och han gick
där och hostade och spottade på golfvet och strök ut med foten. Jag undrar
inte på, att så många af barnen tingo samma sjnkdom, ty vi skulle sopa
ladan två gånger i veckan och då rök dammet som pä en uppkörd landsväg
i en torr sommar. De skolmästare, som kommo efter hans död, dogo också
den ena efter den andra af samma sjukdom. Undervisningen bestod af
läsning i katekesen, testamentet, psalmboken, bibliska hisorien och litet utdrag ur
svenska historien ocli svensk grammatik för den, som ville och hade råd att
köpa böckerna. Rakning och skrifning hade vi två gånger i veckan. Katekes
och biblisk historia voro ntanläxor, och gnd näde den, som inte kunde dem
om rnornarna. Den blef genast bestraffad. Bestraffningen bestod i att
de-linkventcn fick lägga sig framstupa pä de groft tillyxade skolbänkarna och
skolmästaren med en en tum tjock och fyra fot lång repända drog på öfver
rygg och postament utaf glatta laget. Jag har sedan dess aldrig sett någon
människa undergå sådant förfaringssätt eller behandling annat än när jag på
1870-talet säg slafvarna på Afrikas sydvästkust behandlas på samma sätt. I
denna skola gick jag fem vintrar, ty enär min stvfmoder inte kunde
fördraga mig, sä tick jag sä fort att sjön blef öppen följa min fader på sjön.
Men min håg stod till studier, godt för att lära hade jag och böcker låntc
jag hvar jag kunde, men så fort min styfmoder säg, att jag hade nägon bok,
så fick jag stryk, och hon sade att hon skulle bränna upp dem. Det var
en tysk doktor, som bodde strax intill vårt hus, och af honom tick jag låna
böcker. När jag var 12 år, blef jag tagen ifrån folkskolan till den då ny-
byggda elementarskolan, men min styfmoder sade nej, och jag kom då i
sko-makarelära i stället. Någon håg för det yrket hade jag dock inte. Jag
tänkto att rymma. När jag så hade varit där i 9 månader, så såg min
fader att det inte vardt lönande, och sä tog han mig därifrån. Så kom jag
med honom på sjön igen, och året därpå konfirmerades jag. Visserligen var
jag då blott 14 år. Men jag bad prosten att jag skulle iå gå, så att jag
skulle slippa att vara hemma hos min styfmoder, bvilket jag tick. Men nn
blef det värre. När jag inte kunde få studera, som min fader hade god råd
att låta mig fa, ty han var i goda omständigheter på den tiden och
dessutom ha.de jag 500 kr. arf efter min moder, sä gick jag till en brukspatron
T. och bad honom att jag skulle få komma in på hans verkstad och lära
mig maskinistyrket. Ilan lofvade mig att komma när jag ville. Men
styf-modern blef då så rasande och sade: nej, det blir ingenting utaf, utan du
skall i segel maka relä ra.» Om jag hade gått in på mekaniska verkstaden, då
hade jag fått lof att bo hemma, men hos segelmakaren skulle lärpojkarna bo
hos honom och därför kom jag i segelmakareläran. Jag skrefs in där på 6 år.
De två första åren skulle jag ha 20 kr. om .året, de två därefter 25 kr. och
de två sista 30 kr. För denna storartade lön skulle jag köpa mig kläder
och verktyg och arbeta som en slaf. Kl. 10 minuter till 5 om rnornarna
ringde en klocka på vår kammare, och kl. 5 skulle vi vara på verkstaden.
Vi voro 6 pojkar, hvarje år togs en pojke in och en gick ut. Vår kammare
var 12 fot i fyrkant med ett fönster, som hade en ruta. i öfversta hörnet
som kunde öppnas för att. få frisk luft, så tre britsar, den ena öfver den
andra, så att två kunde sofva i hvarje brits, ett omåladt bord, 4 pinnstolar,
en liten rostig kamin, en träbunke att tvätta sig i, en gammal kopparkruka
att ha vatten i och en handduk, som byttes om hvarje lördag. Kl. 5 på
morgonen skulle vi, som sagdt. vara uppe på verkstaden och arlieta, annars
vankades det smörj, och så arbeta till kl. 8 utan att få den ringaste matbit,
148S,,, 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
