Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Bref från svenskar i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komligt tokeri och en skriande orättvisa mot de nnderåriga i familjen att
så göra. Men här är icke rum för — ingår jn icke heller i förevarande
ämne — ett närmare belysande af denna rikhaltiga sak. Det är ett allmänt
kändt förhållande att under det de utvandrade i det främmande landet röjt
mark, förvärfvat sig hem och egendom — många till och med rikedom, — be-
klädt ansvarsfulla, ärorika och vinstgifvande tjänstebefattningar, byggt kyrkor,
skolhus, ålderdomshem, barnhem och hospitaler samt hemsändt penningar till
hjälpbehöfvande anhöriga och samlat sådana för nödlidande, har
tidningspressen därhemma vetat berätta de gröfsta lögner och vidunderligaste historier
oin Förenta staterna och om de utvandrades ekonomiska ställning. Och vi
veta älven alltför väl, att detta sätt att motverka emigrationen ingalunda
haft nöjaktig verkan i tid som flytt, och att det numera ar af rent af ingen
hjälp för det eftersträfvade målet. Därför önskar jag få föreslå följande,
hvilket åtminstone icke skall mana till utvandring.
Gif hvarje välfrejdad man rösträtt och därigenom intressera honom för
rikets välfärd. Utjämna all klasskillnad och låt det blifva en klass: folket,
allmänheten. Låt det blifva ett gemytligare förhållande man och man emellan,
upplifva fosterlandskärleken genom allmänna nationalfestligheters firande på
bestämda dagar och med flaggan hissad, hvarvid mycken musik presteras,
lekar företagas och goda talare uppträda, som tolka landets angelägenheter.
Hvarje stad, stationssamhälle eller socken bör ha sin egen musikkår. Var
mer tillmötesgående mot de betryckta, inrätta fria bibliotek, konserter och
förädlande nöjen för alla, men isynnerhet för de unga, och locka dem
därmed att öfvergifva den stygga svenska oseden att supa sig fulla, gräla och
slåss vid alla möjliga tillfällen. Och framför allt: det finnes ännu större och
mindre odlingsbara jordstycken här och där i Sverige, som ännu icke berörts
at plog: lät regeringen eller kommunen ställa det så, att de må blifva
tillgängliga på rimliga villkor för de landlöse och ohemedlade. Uppfyll detta,
och inånga skola med tacksamhet stanna kvar i sin fädernebygd.
N:r 184.
C. J. A. II., New Hampshire. Emigrerade IbiHO. Från Södermanlands län.
Född 1859 i Trosa, ankom jag säsom sjuåring till staden V. Då vissa
lärare vid elementarläroverket, oj tillmötesgingo min begäran att. fä tentera
för att blifva uppflyttad till 6:e öfre, utan att. studera privat under
sommaren, något som min på vären uppvaknade ambition sökte förbigå, sä blef jag
hösten 187t> af min far satt i en teknisk skola, där jng studerade ett år.
På grund af ingångna borgensförbindelser saknade slutligen min far medel för
min skolgång, och sände han mig hit till Amerika för att pä mekaniska
verkstäder utbildas för den tekniska banan. Sedan den 4 februari 1880 arbetade
jag på ritskolor och mekaniska verkstäder här, till dess jag är 1887 lät mig
förmås att slå in på den prästerliga banan och ingick vid Augnstanasynodens
läroverk, där studenten togs är 1890. Tre år därefter ordinerades jag och
har sedan tjänstgjort säsom pastor i Pennsylvanien, Minnesota, Khode Island,
Maine och New Hampshire. Är gift och har fem barn.
Min hustru föddes år 1859 i Blekinge. Hennes moder, som ärfde
gärden efter sina föräldrar, gifte sig med K. II., som genom borgensförbindelser
slutligen förlorade egendomen och dog kort därpå. Änkan stannade i en liten
stuga sa länge, till dess sex af bennos barn, fyra söner och två döttrar, som
emigrerat, till Amerika, sände efter modern, som år 1875 anlände hit till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
