Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Bref från svenskar i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betade som bonddräng 1806—1874. Gifte mig våren 1875. Blcf änkeman
1870 och hade då en några dagar gammal dottor. Gift igen 1879. Reste
till Amerika 1882. Har ej haft rad att besöka fosterjorden sedan, ehuru
min moderlösa dotter och hela min släkt (5 syskon) äro kvar i Sverige. Har
här i Amerika haft anställning dels som församlingstjänare och dels som
resemissionär samt arbetat på en laudbit i mer än 10 år. Min hustrus
sjuklighet har varit ett stort hinder i livad ekonomien angår. Vår Amerikaresa
förorsakades förnämligast af trenne orsaker:
1) Omöjligheten af att på tillnärmelsevis rimliga villkor komma i
besittning af en liten plats för ett eget, om än aldrig så anspråkslöst hem. Vi
ha itu ett eget litet hem här i Milaca, Minn., värdt omkring 500 dollar.
2) Orättvisa skatter. Jag var senast i en socken i Västmanland, där
kommunalnämnden uppskattade mig för en inkomst som jag ej hade. På
tillfrågan, huru de kunde göra så, svarades: Vi antogo, att du förtjänade
sft mycket. Enligt lag hade man ju tillfälle att protestera, men dels visste
man ej något, förrän skatten skulle betalas, och dels kunde ej arbetaren
försaka 1 till kanske 3 dagars arbetslön för sådant och måhända misslyckas
ändå. Så arbetaren måste förlora för godtyckliga tjänstemäns skull.
3) Prästernas förföljelselusta mot s. k. dissenters. Så länge jag kunde
svärja, dansa, supa litet och lilsa bra på husförhöret — hvilket jag alltid
gjorde — berömdes jag i stort af de högvördiga fäderna. Men när jag
lämnat syndalifvet och tagit kristendomen på allvar, med bibeln som ledning för
mitt lif och vandel, hotades jag med fängelse vid vatten och bröd. Tusenden
ltafva, sedan sjömannen F. O. Nelson 1850 landsförvisades för sin tro, gått
> frivillig landsflykt på grund af prästernas okristliga förföljelsenit.
N:r 195.
A. (i. H., Minnesota. Emigrerade 1884. Från Södermanlands län.
Jag är född och uppfödd i Södermanlands län. Vi voro sju barn. Ett
af dessa äldre än jag själf. Mitt födelseår är 1854.
Min fader var torpare under min uppväxttid. Mina första erfarenheter
af lifvet gränsade till armodets. Far gjorde tre dagsverken i veckan för
torpet och, när sä påfordrades, öfriga tre dagsverken i veckan för 75 öre om
•lagen. Af denna omständighet måste förnämsta arbetet vid torpet göras
nattetid, särskildt under sånings- och skördetid. Torpet låg så till, att frost
ofta inträffade om höstarne, då det mesta frös bort. För öfrigt var
jordmånen mycket dålig. Af allt detta följde att vi tingo både frysa och svälta.
Skolgången blef ytterst inskränkt, ty ofta fattades de nödvändigaste
kläderna, och tidigt måste jag och mina öfriga syskon börja arbeta. Vid 11 års
ålder fick jag börja »gå i herrgården», som man sade, och göra
»löshjons-•lagsverken». Tidigt måste jag begifva mig ut från hemmet att »tjäna». Hos
bönder arbetades liårdt året om, men särdeles i audtiden». Ingen viss [-arbetstid-] {+ar-
betstid+} följdes — om sommaren oftast från 2 å 4 om morgonen till S à 10
°m kvällarna. Det var slafveri. Ingen bestämd lön, men man fick äta sig
"’ätt samt mottaga gamla kläder att vända och lappa upp. Någon bättre
eller söndagskostyin kunde jag icke under perioden 14—18 år få, trots allt
ansträngande arbete hos bönder.
Kom så i smedslära och arbetade, sedan jag var utlärd, några år i
Stockholm. Tillvaron blef ju nu mera dräglig. Visserligen gjorde mästaren hur
!>»n behagade med oss. Inga fackföreningar funnos. Betalningen var låg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
