Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Bref från svenskar i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och skördetid mot 75 öre per dag. Sa skulle vi få fri bostad. 1 kanna
mjölk om dagen, 5 famnar ved till nedsatt pris, */» tunnland åker för
potatisland och 10 lass gödsel till nedsatt pris att göda potatislandet med, som
bvarje år ombyttes. Detta var ock en arbetsförtjänst, som gick ur hand i
man, familjen med många barn led brist på både föda och kläder. När våra
motböcker vid nyår uträknades sågo de ut i bästa fall så här:
300 dagsverken.................................................262: 50
50 » ,!t7: ö<»
182’/» kannor mjölk.............................................76:
10 lass gödsel till nedsatt pris......................• . 10:
5 famnar ved till d:o...................................... 15:
Inkomst s:nia 401:
Uttaget .......................................................401:
Härtill kom afdrag för skatt 16 kr. Ty märk — genom införandet i
motboken af var mjölk, gödsel och vedbrand som inkomst steg förtjänsten
till 400 kr., och sä pålades vi inkomstskatt.
Nu kunna vi med skäl fråga, om tillståndet i Sverige kunde varit sämre
på Engelbrekts dagar! Vi läsa i historien att länsherrarne pålade sina
underlydande bönder en stakeskatt och rumpskatt och tvingade kvinnor arbeta pa
deras åkrar. Älven vi fingo ju skatta för hvad våra herrars kor luide
mjölkade och dyngade såväl som för den ved vi brände pa vår spis. Är icke
det ett strå hvassare?
På egendomens milslånga skog och utmark fanns åtskilliga odlingsbara
myrar och natursköna ängar, som icke ens betades, men kunnat utdikas och
bli ypperliga åkrar. Ett par af mina arbetskamrater och jag sporde en gång
ägaren om att få odla oss upp hvar sitt torp å någondera mot arrende af
vissa dagsverken om året. Ett buttert: Dä bryr jag inäj inte om . blef
svaret. Från den dagen började jag tänka på att gä lill Amerika. Och för
öfrigt fanns där icke en af de unga kraftfulla männen som icke ville
emigrera till Amerika. Men ingen af oss kunde skaffa respengar. Då skref jag
till en kusin i Amerika och han hjälpte mig. När det så biet tal därom,
tillsades jag att taga min familj med. .lag kunde ej, och hyrde en kammare
i byn, jag var född, för min hustru och 4-årige son. När bönderna t byn
hörde om det, tillsade de mannen, som skulle hyra ut kammaren, att. han
icke fick, ty, föreburo de, »om han dör i Amerika, sä fa vi familjen på roten».
Dä salde jag mitt bohag, och hvad som fattades till resan fick jag bina af
min kusin.
Så lämnade vi vårt fosterland långfredagen är 1882. Da si»f.a skymten
af fosterjorden försvann för min blick, skymdes den af tärar. skam -auandes
af en man. men jug kunde icke hjälpa det, ty hvad det än är. >a är dock
hemtrakten en kär, den trakt där i vagga man låg. Den 3 maj anlände vi
till var bestämmelseort i lovva; da hade jag 3 dollar och 60 cent i fickan
och var skyldig 290 kr. för resan. Min kusin hjälpte mig atl hyra en bo-
stad och fä kredit pa lifsförnödenheter samt talade för mig att jag kom in
på ett tegelslageri. Del var att arbeta under bar himmel och brännande sol,
mången dag under 100 till 110 gr. Fahrenbeit. Dä smälte mitt. svenska bull
som snön för vårsolen. Mer bekant med stjärnorna pa himlen än folket
omkring oss, och hvars språk vi lika litet kunde begripa som fåglarnas kvitter
i träden, längtade vi dagen lång, året om till den kalla, den friska, den
minnesrika nord, ehuru vi där icke ens hade en multnad vård pii våra fäders
graYvar. Min åstundan hade alltid varit att skaffa mig ett styrke jord och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
