- Project Runeberg -  Emigrationsutredningen : Bilaga VII : Utvandrarnes egna uppgifter /
237

(1908) [MARC] With: Gustav Sundbärg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Bref från svenskar i Amerika

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Näst den yngste i syskonkretsen föddes jag år 1877. Så länge min far
lefde var jag i hemmet, ty det. var mycket att göra med jordbruk och affärer.
Till min skada eller nytta — jag vet inte hvilket — stod min lust närmare
]>logen än disken, men allra närmast till boken. Jag läste, dä andra barn lekte,
jag diktade, dä andra sofvo, och jag sände dikterna till ortens tidningar, och
sällan hamnade mina skapelser i papperskorgen. Jag ville studera, bli präst
eller något liknande, men far var döf för mina böner, ty hans mening och
befallning var, att jag skulle bli affärsman liksom mina äldre bröder. Dä
inin far dog, fick jag ärfva 1,400 kr. Jag visste att denna summa inte räckte
till för mångåriga studier, hvarför jag uppgaf den förut närda tanken att
söka inträde pä det privata elementarläroverket, där min yngre broder (jag
är den näst yngste af fem bröder) redan studerade. Skollärare skulle jag
åtminstone kunna bli, hoppades jag, och sedan jag genomgått en förberedande
kurs och hopsummerat, den lärdom jag inpluggat där till de kunskaper jag
på lediga stunder i hemmet, redan inhämtat, hade jag hopp om att komma
in pii seminariet i L., dit jag insändt min ansökan. Visserligen saknade jag
sangröst och var då, liksom jag ännu är, döf för allt hvad musik heter, men

i reglerna, som tillämpas eller rättare borde tillämpas vid examen för

inträdessökande, heter det, att en person kan vinna inträde äfven om han

saknar musikaliska anlag. Jag blef emellertid underkänd i sång och vann

ej inträde. Ett helt år begagnade jag 1111 till att grundligt förbereda mig
för nästa prof, men när efter profvet de som vuunit inträde vid seminariet
skulle uppropas var mitt namn oj på listan. Underkänd i sång! löd
rektorns svar till mig, då jag sporde honom 0111 orsaken till mitt uteslutande.
Uppmuntrad af tiere personer, däribland församlingens kyrkoherde, att icke
tappt och uppmanad att försöka vid något annat seminarium, skref jag
ett bref till rektorn vid ett annat seminarium och frågade om det var
sanning det som stod på den där affischen, att det ej fästes något afseende vid
om inträdessökanden saknar musikaliska anlag, såvida han visar sig äga mer
än nödvändiga kunskaper i öfriga ämnen. Som jag fick ett jasvar pä frågan
och äfven uppmanades af rektorn att söka in på seminariet, där han var

rektor, beslöt jag att våga ännu ett år. Jag inackorderade mig hos en folk-

skollärare, som brukade förbereda ynglingar för seminarium; och när jag
skulle lämna honom för att ge mig i väg dit sade han: »Mången har utgått
från seminariets Ijärde klass med mindre kunskaper än du har.

Dock blef jag vid profvet underkänd i — sång och vann icke inträde.
Jag tänkte säga några ord till rektorn, meu det kom något tjockt i halsen,

så jag kunde icke. I stället gick jag ned till S—O-monumentet, och här.

där blod fordom flutit,, runno strida tårar nedför tvenne kinder, som glödde
af sorg och harm; men de kommo inte från ögat utan från ett öppet hjärte-

sår. Mitt hjärta kändes som krossadt. Portarna till mitt fosterlands bild-

ningsanstalter voro stängda för mig af den orsaken att försynen ej begåfvat
mig med sångröst, men dörrarna till bokhandeln voro ännu öppna, det var
min tröst. Förbjöd Sveriges lag mig att inhämta kunskaper frän skolbänken,
så kunde den ej förbjuda mig att frän bokhyllan eller genom bilderna i
lif-vet öka mitt kunskapsförråd.

Min faders råd skulle 1111 följas. Tillsammans med en äldre broder
köpte jag ett svagdricksbryggeri, h varti II äfven hörde öl försäljning. Vi
inköpte det på hösten. På vintern gick affären med förlust, men vi hoppades
kunna taga skadan igen då sommaren kom. Det blef en kall och våt
sommar; och när vi efter att ett är ha innehaft affären sålde bryggeriet, hade

mitt kapital smält ihop med sex hundra kronor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:24:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emuutvandr/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free