Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN OLAGLIGA UTVANDRINGEN.
85
I ett (len 18 augusti 1903 till Kungl. Maj:t aflåtet yttrande
öfver en af dåvarande generalkonsuln i Köpenhamn Adolf
Berencreutz till Utrikesdepartementet insänd berättelse om den svenska
emigrationen öfver Danmark, i hvilken generalkonsuln också
framställt förslag till föreskrifter till hämmande af olaglig emigration,
uttalade Kommerskollegium som sin mening, att äfven svenska
emigrantagenter skulle kunna, utan hinder af vår utvandrareförordning,
befatta sig med befordran af ej utvandringsberättigade personer.
Utvandrareförordningen förutsätter nämligen, att utvandrares aftal
med agent skall afse befordran frän ort, inom riket - denna
befordran må ske vare sig direkt till den främmande världsdelen med från
svensk hamn afgående utvandrarefartyg, eller indirekt, öfver
utländska europeiska orter. Men om utvandraren med agenten uppgjorde
aftal om befordran icke från riket utan från utländsk ort, dit ban
utan agentens medverkan begåfve sig, skulle företeende af
flyttningsbetyg samt uppvisande för svensk myndighet häraf och af det
upprättade kontraktet kunna åsidosättas, utan att agenten härför
enligt förordningen skulle kunna kännas förvunnen till ansvar.
Kollegiet förklarade sig icke hafva sig bekant, om sådant
kringgående af utvandrareförordningen verkligen ägt rum, men föreslog
till dess förekommande sådan ändring af förordningens § 57. att
agenten skulle drabbas af där stadgade bötesansvar för befordran
frän riket af utvandrare, som icke företett behörigt
utflyttningsbetyg, jämväl om befordringen ej sker från riket utan från utländsk
ort. Denna Kommerskollegii framställning föranledde Kungl. Mu;jt
att genom nådig kungörelse af den 8 juli 1904 göra följande tillägg
till utvandrare-förordningens nyssnämnda paragraf: »Lag samma vare,
där agent eljest befordrar eller förmedlar befordring af utvandrare
i annan ordning än i denna förordning är föreskrifver»
Stod det sålunda, formellt sedt, före den 8 juli 1904, öppet för
emigrantagenterna i Sverige att med utvandrare, utan någon som
helst kontroll, uppgöra kontrakt om deras befordran till främmande
världsdel från utländsk ort — och detta äfven om denna vore sà
föga aflägsen som Köpenhamn i förhallande till .Malmö eller
K*ristia-nia till Göteborg, — sä är denna möjlighet numera afskuren.
Fortfarande råder däremot, i realiteten, icke något som helst binder för
icke utvandringsberättigade svenska undersåtar att vid utvandring
anlita utländska agenter.
1 flera af de från civila oeh militära myndigheter till
Emigrationsutredningen inkomna yttranden om den olagliga utvandringen
omtalas, huru den med anlitande af danska agenter utvandrande
svensken med dessas hjälp erhåller behöfliga falska -»betyg». »Hvar
oeh en, äfven värnpliktig, kan uttaga sitt frejdbetvg-, skrifver
sålunda rullföringsomrädesbefälhafvaren i Karlshamn, »och med detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
