Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Och kan jag ej,” frågade Vi vian, ”hafva
äran af er presentation?”
”Min! den sämsta ni möjligen kunde önska.’
Äran, såsom ni behagade kalla det, hlefve
ingen gunst, försäkrar jag er. Äran! äran af
en mans presentation! Hvilken nyläring ni
lr eller ni viii inbilla mig vara! Men,
allvarsamt, jag är i dag bjuden till
Glistonbu-rys — alltså god morgon.”
Van att höra Wbartou tala i den
lättsinnigaste ton om fruntimmer och äkta ståndet
i allmänhet, och utan att knappast hafva
hört honom nämna sin hustru, hade Vivian,
såsom han sade, alldeles glöint att Wharton
▼ar gift. När han blef presenterad för mrs
Wharton, häpnade han ännu mera öfver
hennes mans likgiltighet; ty han såg ett
fruntimmer i all skönhetens glans och modets
fulla prakt. Han bländades till den grad af
hennes behag, att han icke genast egde
förmåga eller böjelse att pröfva hennes förstånd
eller tänkesätt; och han kunde blott
upprepa för sig sjelf: ”Huru är det möjligt, att
Wharton kan vara likgiltig för en så sköo
varelse!”
Ur stånd att röna något af hvad han
kal-lade kärlekens svärmeri, hade passionen
naturligtvis varit afen ganska flyktig natur hos
Wharton. Trött vid sin hustru, visade han
sin likgiltighet utan betänklighet eller omsvep.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
