Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”lag blef gift,” fortfar hon, ”innan jag
visste hvad jag företog, Ni vet huru
intagande Wharton kan vara när han behagar,
och sedan var han så kär i mig, och svor att
han skulle skjuta sig för pannan, om jag ej,
ville hafva honom, och sådant mera. Jag
bedyrar att jag blef skrämd, och jag var
blott ett barn. Jag hade endast varit sex
veckor ute i verlden, och jag trodde mig
hysa kärlek för honom. Det kom sig deraf, att
jag ej visste hvad kärlek var då; dessutom
påskyndade och plågade han mig så fasligt!
När jag rätt besinnar mig, tror jag slutligen,
att jag gifte mig med honom mera af
medlidande än för någonting annat; och nu ser
ni huru han behandlar mig! högst
barbariskt och tyranniskt! Men jag vill ej gifva
den minsta vink härom åt någon lefvande
menniska utom er. Jag besvär ef att
förvara min hemlighet — och — beklaga mig!
Detta är allt hvad jag begär; beklaga mig
någon gång, då edra tankar icke äro
upptagna åf något sällare föremål.”
Vivians ädelmod väcktes: han kunde icke
vara nog sjelfvisk att uteslutande upptagas
af sin egen sällhet. Han fann sig af
grann-lagenhet hindrad att tala om Selinas dygder
och sin lidelse. Han dref denna
grannlagen-het så långt, att han stundom på några
veckor icke nämnde hennes namn. Han märkte
Vivian. ®
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
