Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ladyn var ensam, till utseendet ganska
matt, oeh vid en tjusande, sorgbunden
stämning. Innan Vi vian hann förklara sig, utfor
bon, på ett enfaldigt språk, men med eu
röst som gjorde sjelfva enfalden angenäm, i
en mängd förbråelser att lian på så länge
hållit sig ujndan. ”Nu skulle hon
ovilkor-ligen behålla honom qvar såsom fånge, då
hon ännu en gång fått honom fast.1’ Att
qvarhållas som fånge af ett vackert
fruntimmer, var så smickrande, att väl en timma
förgick innan han kunde förmå sig att
påyrka sin frihet; fruktan att oroa verkade också
ännu mera på honom äu fåfängan. Slutligen,
när mrs Wharton talade om sitt nöje för
aftonen, och syntes taga för gifvefatt han
skulle deltaga i hennes sällskap, sökte han att
bemanna sig, — o! hvilket underbart mod!
— för att säga henne, det han genast
nödgades lemna staden.
”För att, gissar jag, resa till — ”
”Till landet,” sade Vivian beslämdt.
”Till landet! Nej, nej, säg, med ens, till
Selina! — Säg mig det värrsta med ett ord!”
Obeskrifligt bestört, egde Vivian ej makt
att röra sig. Ladyn föll tillbaka på soffan
under starka hysteriska anfall. Vår hjelte
darrade att någon af betjeningen kunde
in«*-komma, eller hennes man vid återkomsten
finna henne i detta tillstånd, och upptäcka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
