Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med ifver och näslan med
tacksamhetstå-rar, påtrugade han Wharton de penningar
denne nedlåt sig att låna; det var ingen
obetydlig summa.
”Wharton!* ropade han, ”ni« yttrar er
stundom fritt, alltför fritt; men ni är, det
vet jag, den mest öppenhjertige,
omisstänksamme och ädelsinnade man på jorden. Ni
förtjenar en bättre vän än jag är.”
Ur stånd att Jängre qväfva eller dölja de
sinnesrörelser, som kämpade i hans själ,
skyndade lian genast derifrån, ilade hemåt,
inneslöt sig i sitt rum och satte sig ofördröjligl
att skrifva till mrs Wharton.
Föreställningen att hon älskade honom framför alla de
eleganta narrar och qvickhufvuden, af
hvil-ka hon omgafs, hade oförmärkt stegrat vår
hjeltes tanke om hennes förstånd till den grad,
att han nu inbillade sig, det verlden intogs
af en fördom mot henne. Han höll sig sjelf
räkning för upptäckten deraf alt denna
skönhet ej var e’n dåre, och han talade och skref
nu till henne, som hade hon varit en vettig
qvinna. Med en vältalighet som kunnat
röra ett fruntimmer af snille, ined en
grannla-genhet som bordt verka på en qvinna af
känsla, besvor han henne att stärka hans
hederliga beslut, och att, medan det ännu var tid,
betrygga sin sällhet och hans egen. ”1
stället för alt skrifva detta bref/’ tilläde han i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
