Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jag har fidit mycket,” sade Selina med
en darrande ton, ”sedan vi skiljdes.”
Vivians öga öfverfor hastigt hennes
ansig-te och hela gestalt, då bon yttrade dessa
ord, och han såg tydliga spår af spikdom och
lidande. Hans tanke om siu makt öfver
hennes böjelser, och hans förhoppningar, vak*
•nade till nytt lif; han fattade den svaga
hand, som låg framför honom orörlig; men
hon drog den bestämdt tillbaka, och
hoppet öfvergaf honom på nytt, när hon sakta
•uppreste sitt hufvud och fortfor: ”Jag har
lidit mycket sedan vi skiljdes, och jag
hoppa» ni besparar mig en onödig och gagnlös
smärta vid detta möte. Pinsamt måste det
vara till en viss grad for oss båda; ty äfven
nu, då alla passionens känslor lagt sig, och
möjligheten af min förening med er är
förbi, kan jag ej säga er detta med all den
fattning jag önskat, eller med nödig styrka ,
för att öfver tyga er om orygg lig be ten af mitt
beslut.’’
”Möjligheten af min förening med er
skulle vara förbi! — Hvarföre!” inföll Vivian9
tir stånd att förstå eller lyssna till något
annat, förrän denna fråga biifvit besvarad-
’Tvingo mig ej till något som kan synas
likna en grym förebråelse, utan låt det för
mig vara nog att säga, det mina känslor biifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
