Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inledånde vinkar att han blottställde sig sjelf
genom meddelandet,-friheten att tillkännage,
det han af Vivians utseende på -morgonen
gissade, att hinder mött å ett ungt
fruntimmers sida, som skulle bli onämndt, och
tilläde, att, enligt hans enskilda tanke, sagde
hinder aldrig kunde rödjas ur vägen, så
länge en viss person qvnrblef i slottet, och
den unga antydda damen fick tillbringa så
mycken tid att läsa hos sin bror när han var
frisk, eller vårda honom under hans sjuk.
dom. Han tillstod sin häpnad öfver lord
Gli-stonburys blindhet att behålla meranämnde
person q vai* i huset, efter de vinkar hans
herrlighet falt, och efter alla de bevis som
kunde eller måste hafva hunnit hans öron,
om de förförelsemedel som blifvit använda.
Här afbröt honom Vivian, och bad alt
icke längre blifva hållen i sin ovisshet genom
halfva vinkar, utan att han bestämd t målte
uppgifva föremålet för sina misstankar.
Härifrån anhöll advokaten att blifva förskonad,
skakade blott på hufvudet, smålog och fann,
som han sade, råd ligas t att lemna en rnan af
Vivians skarpsinne åt sin egen
omdömesförmåga. Denne svarade med värma, att
om-Russell var den person han menade, misstog
han sig helt och hållet uti att tiliskrifva
honom annat än det mest hedrande
handlingssätt..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
