- Project Runeberg -  Vivian. Berättelse /
200

(1837) [MARC] Author: Maria Edgeworth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig tillbaka, hörde de henne säga: ”Det är
icke han! Det är icke han!” När de gingo
förbi en annan sida af slottet, sågs en annan
hop stå i ett fönster vid trappan;
advokatens, kaptenens, prestens hufvuden
framskymtade hastigt och försvunno.

”De tyckas allesamman bevaka oss,” sade
Vivian.

”H vilken låghet!” utropade lady Julia. ”Att
spionera eller blifva utspionerad, jag vet ej
hvilketdera är mest förnedrande; men jag kan
icke tro att de spana efter oss.”

”Min älskade lady Julia! — ja, låt mig
ännu en gång kalla cr så — mitt hopp är
försvunnet! Äfven er tillgift eger jag ingen
rättighet att hoppas; men låt mig göra er en
enda tjenst, låt mig varna er
omisstänksamma öppenhet. Ni smickrar er, att den
hemlighet ni anförtrott mig icke är känd af
någon utom er far. Jag har skäl att tro, det
den misstänkes, om ej bestämd t kännes, af
flera personer i slottet.”

”Omöjligt!”

”Jag är viss, alltför viss, om det jag säger.”
Lady Julia stannade plötsligt, och
utropade efter ett uppehåll:

”Farväl då, hopp! och dermed äfven
fruktan.”

"Mylord skickade mig åter hit; ty mylord
väntar otåligt på fröken,” sade betjenten,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:41:52 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emvivian/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free