Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som nu återkom. Lord Glistonbury motte
dem i förstugan. "Nå, Julia! hvar har du
varit hela tiden?” började ban i en
befallande ton; men då han såg Vivian, bief
hans panna åter jemn och rösten fryntlig. —
”Ha! ja så! — hejsan! bra! — Allt som sig
bör! — Bra, min flicka! Allt har sin tid! —
Hä, Vivian? — ’Que la solitude est
charmante,’ säger Voltaire. Förlåt att jag sändt
bud efter er; men afbrott, vet ni ju, hindra
tête-à-tèter på scenen att bli långsamma,
och scenen, säger man, är en spegel af
naturen. Men det finns ingen natur nu för
tiden att spegla sig uti, om icke i några
sällsamma fall, såsom hos min Julia bär!
Hör på, min flicka, gå upp till de
frem-mande. Vi komma efter. Vi ha ett ord
att säga hvarann enskildt.”
Lord Glistonbury uppehöll Vivian en full
timma i ett tillstånd af mycken förlägenhet,
pratade med honom om lady Julia, och lät
förstå att hon var hpnom bevågen, men litet
stolt, hvilket kunde komma henne att låtsa
motsatsen i början. Nu följde en afhandling
Öfver stolthet, med många citationer och
ordspråk. Derpå ett loftal öfver hans
herr-lighets egen kännedom af menniskohjertat i
allmänhet, och om qvinnohjertat isynnerhet,
”denna flyktiga lekboll!” Derpå upplysande
anekdoter, beträffande en trettioårig lefnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
