Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjerta; «om kunnat vara — men detta allt
är nu förbi — lika myckel hvad bon kunnat
vara — hon är nu
’ett m&l för hvarje pratsjuk tunga/
fallen! fallen under sjelfva sina dyrkares
fotter! djupare sjunken än föraktet kunnat
önska — ännu mera! sjunken i sin egen
aktning, för att aldrig åter resa sig.”
Rösten svek henne härvid, och hon
nödgades stanna. Hon sjönk ned på en stol
och dolde sitt ansigte. Under några
ögonblick var hon ett rof för sin smärta; men
slutligen upplyfte hon hufvudet, och
varse-blef Vivian.
”Ni häpnar, sir! och jag ser att ni bekla~
gar mig; men qväf ed ra känslor; mina egna
äro mera än jag förmår uthärda. O! attjag
kunde återkalla några timmar af miu
tillvaro! Men jag har ännu ej varit i stånd att
säga er hvad som timat. Min far, mina
vänner, önska att dölja det för er; men,
ehvad jag än gjort, huru lågt jag än
sjunkit, vill jag icke bedraga, icke vara en
med-hrottsling i bedrägeriet. Af mina läppar skall
ni böra allt. I morgons vid daggryningen,
då jag ej var i stånd att sofva, och hade en
egen aning att Russell skulle lemna slottet,
steg ja& upp, och medan jag klädde mig,
hörde jag stampet af hästar på gården. Jag
blickade ut genom fönstret, och såg RusseUs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
