- Project Runeberg -  Vivian. Berättelse /
221

(1837) [MARC] Author: Maria Edgeworth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Undergång? Ja ! är det ej så för ett ungt frutu*
timmer, likt mig, af en ädel slägt, med
hö?-ga förhoppningar, älskad, aktad såsom jag
Tar? Jag kan ej uthärda tanken derpå.
Farväl, Vivian! JVi ser mig aldrig mera. Jag
¿kall utverka mig tillstånd att draga mig
undan och lefva hos en anförvandt i en
af-lägsen del af landet, der inan ej mera skall
hora mig omtalas. Min förmögenhet skall,
hoppas jag, lända min syster till nytta. Min
stackars far! Jag beklagar honom; han
älskar mig; han mister sin dotter för alltid.
Min mor äfven; jag beklagar henne! ty
ehu-rti hon icke älskar mig, skall hon lida för
mig, lida mera än min far, genorn den
smälek som skulle drabba vår slägt, om
hemligheten någonsin blef allmänt känd. Min bror!
o! min älskade bror! han vet intet härom!
Men hvarför plågar jag er med min smärta?
Glöm att Julia Lidhurst någonsin funnits!
Jag önskar er den sällhet jag aldrig kan ega.
Jag önskar ni måtte förtjena och vinna ett
h jer la, i stånd till sann kärlek! — Farväl!”

n

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:41:52 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emvivian/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free