Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vivian, fastän upprörd af dessa
föreställningar, beslöt dock att verkställa sin afre*
sa, medan det ännu stod i hans makt. Han
skyndade trappan utföre och uppnådde
förstugan, der han med en hjcrtlig Iran dt
ryckning tog afsked fråh lorden, då lady’Gliston*
bury6 egen kammarjungfru med stor brådska
ilade dit och sade att hennes fru, som nu
befann sig litet bättre, anhöll alt1 Viviao
måtte komma upp i hennes kabinett.
Med tungt hjerta och långsamma steg
hörsammade Vivian kallelsen. Att vägra var
icke möjligt. Han manade all1 sin rådighet
till bistånd, fast i beslut att ej låta
öfver-rumplasig.
Vid hans inträde i rummet’, pekade lady
Glistonbury på en stol midtemot den hon
sjelf iotog. Han bockade sig, men bebölf
ännu hatten q var i handen och förblef stående,
under yttrandet af några vanliga artigheter.
Hennes herrlighet, ännu utan att tala, gaf
honom åter ett tecken atl sätta sig. Vivian
gjorde det med synbart tvång. Hon
besvärades stundom af en lindrig nervös darrning
på hufvudct, det enda tecken till inre
rörelse man någonsin försporde hos henne;.denna
stegrades dock nu till en grad 9 h var till han
ännu aldrig varit vittne.
”Har ni brådtom, sir ?M frågadé hon. ”Ni
behöfWr ej frukta, att jag vill uppehålla er
längre,. än er egen böjelse förmår er att dröja.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
