Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tagit vägen, ulan, fullkomligt belåten att
syftet var detsamma, om också föremålet ett
annat, utropade han: ”Kom, kom, allt det
der måste lady Sara sjelf höra ! Och det
faller tnig någonting in; men jag kan dölja en
hemlighet. Ni återvänder genast med mig till
Glistonbury. Min hustru skall se er med
förtjusning, och det skall roa mig att se
Mar-madukcs uppsyn, när jag säger honom att ni
redan friat till Sara; ty nu måste jag yppa
allt. Vår spekulant räknade, ser ni, på
sannolikheten deraf, att ni icke skulle fria genast,
hvilket rättfärdigar mig inför veriden att
understödja min måg mot min brorson.
Beträdande valet af måg, afgör Sara denna del
af soken sjelf, vet ni väl; ty när två
friare-anbud göras, båda nästan lika antagliga, är
jag en alltför god far, att icke lemna sakens
afgörande åt min dotter. Således ser ni, att
vi förstå h va rand ra iull kom lig t, tvärtemot
hans uträkning, hvabah? — Herr spekulant,
ni får återtaga er skräflande uppmaning,
gissar jag, i nästa tidningsnummer. Hejsan,
Vi-vian! min käraste vän!”
Med en sådan språksamhet fortfor lorden
att gifva sitt hjerta luft hela vägen på deras
gemensamma färd till hans slott, hvilket kom
Vivian väl till pass, emedan det besparade
honom nödvändigheten att svara.
”Således är då tärningen kastad,” sade han
för sig sjelf, ”och jag har verkligen friat till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
