Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var den varma tillgivenhet hon visade ho-*
nom sådan, att han ofta frågade sig sjelf,
om detta kunde vara samma qvinna, sona
för den öfriga ver Iden, och under hela sin
förra lefnad, syntes så kall och luinslolös.
Vid ganska få tillfällen före giftermålet hade
hennes lynne med mycken svårighet gifvit
ifrån sig en hastig gnista, och genast var
kylan åler inne; men nu lät hon den jemna
lågan brinna ulan tvång. Pligt och lidelse
hade nu samma syftemål. FöYe giftermålet
hade hennes kärlek, äfven med fara för
lif-vet, blifvit undertryckt; hon anade ingenting
mindre, än att enskilda bevis på gränslös
kärlek af ett gift fruntimmer mot dess man
kunde vara tadelvärda eller farliga; hon
ansåg det vara sin pligt att älska sin man så
mycket hon möjligen kunde. Var han icke
hennes man? I sanning, hon visste långt
mindre om den för kärlekens behandling nödiga
klokhet och omtanka, än någon sjuttonårs
flicka, van att läsa romaner och höra saken
omtalas, ens kunnat begripa. Hon hade
blifvit lärd att hvarken läsa, tänka eller tala
om kärlek; och hon hade blifvit så strängt
bållen i detta amne, att hon, helt och hållet
okunnig om faran, nu styrde sin egen kurs
ulan kompass eller sjökort. Hennes
obetänksamma ömhet pålade snart mannen ett tvång,
bvilket knappt någon älskare, långt mindre
en man, kunnat tåligt fördraga. Hon ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
