Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I detta hopp vaggades lorden, och fattade
med hvarje dag allt mera tycke för sin mag,
som vai* hans presumtive arftagares fiende.,
eller den han åtminstone ansåg der for.
Vivians otvungna lynne var serdeles angenämt
för hans herrlighet, hvilken njöt det dagliga
nöjet att styra en man af talanger, de der
voro hans egna vida öfverlägsna. Denna
otvungenhet hos vår hjeltc ökades mycket af brist
på bevekelsegrund och eggelse. Han trodde
sig nu hafva förlorat utsigten om sälihet;
han bekymrade sig föga om hvarje
påföljande dags större eller mindre obehag; och så
passiv var hans liknöjdhet, att den förekom
en ytlig granskare af lordens natur något
nära lik en fullkomlig belåtenhets godsinta
yttring.
Hans herrlighet hade alltid varit en stor
vän af bordets nöjen, och längesedan utrönt,
att Vivian kunde vara en god sällskap skar l ;
han underlät också ej nu att mana honom
-till tjenst. I den konstlade munterhet, som
väckes af vinet, fann den senare för
ögonblicket någon lindring, och öfvcHemnade sig
allt mera åt en last, den han fordom afskytt,
och för hvilken han aldrig varit naturiigen
hågad. Hans mors och hustrus
föreställningar tjenade till intet. Han tadläde sig sjelf;
han kände sin förnedring; men hans egna
förebråelser voro för svaga, och han hadc
Vivian, 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
