- Project Runeberg -  Vivian. Berättelse /
308

(1837) [MARC] Author: Maria Edgeworth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jfmtön&e Äopitlct

Timmar att gå till underhuset var
ändtli-gen inne. Lord Glistonbury såg att Vi vian
var så förstämd och nedslagen, att han
började frukta det vår hjeltes sjelfbekänneise var
riktig, samt att han ej var i stånd att
be-herrska sina tankar eller ord, när han skulle
tala i strid med hvad han kallade sina
grundsatser och sitt samvete. "Denne min son,"
tänkte han, ”i stället för att blifva vår
store Apollo, blir en onyttig vigt i vågskålen,
så fram t vi ej kunna lyckas att muntra hans
lifsandar.”

Lord Glistonbury införde honom således i
husets kafferum, och bad honom enträget
taga sig någon förfriskning, innan han började
tala. Hans herriighet styrkte honom med det
ena glaset efter det andra, tills Vivian
slutligen ernådde åsyftad dristighet. Han satte
sig på sin nya plats i huset, bjöd till att
af-Jägsna känslan af blygsel, och steg upp för
att tala. Oaktadt vinets bistånd och
Marma-duke Lidhursts exempel, som talade före

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:41:52 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emvivian/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free