- Project Runeberg -  Vivian. Berättelse /
317

(1837) [MARC] Author: Maria Edgeworth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Quinnor, det tet jag nog, hafva intet att
göra mefl politiken,” yttrade hon med
tvungen röst; men hastigt lemnade hon sin blick
och ton af förbehållsamhet, sprang upp och
utropade: ”O, min dvre, älskade man! hvad
har du gjort? Nej, nej, jng kan, jag vill
icke tro det, innan jag hör det af dina egna
läppar!”

”Hvad fattas dig, bästa Sara? Du gör mig
häpen och nästan orolig!” sade Vivian, och
sökte bibehålla sikt lugna utseende.

JJDet var icke min mening; Himlen
för-hjude, att jag skulle oroa dig lika mycket
som jag sjelf biifvit det!” sade hon och tvang
sig åter att antaga en lugnare ton. ”Jag
borde och måste, om jag ej vore svag,
känna mig öfvertygad, att till skrämsel finns
ingen anledning. Det liar säkert varit något
misstag, och det är min egen skull, att jag
lyssnat till torna rykten. Låt mig likväl
beberätta förhållandet. För en halftimraa se^
dan var jag hos jiiveleraren, för att hemtä
min stackars mors diamanter, hvilka du vet
hon lät infatta på annat sätt.”

”Nå väl, an vidare!”

”Och då jag stod i boden, inkom ett
sällskap af herrar, alla för mig okända, och
naturligtvis jag äfven för dem; ty de började

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:41:52 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emvivian/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free