Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller skam, är du säker att dia hustru skall
blifva dig troget tillgifven.”
Vivian omfamnade henne med en hittills
aldrig förspord ömhet. ”Förträffliga qvinna!
af rättvisa mot mig sjelf, måste jag säga dig
utropade ban, ”att jag blef missledd tifl
detta steg. Mera kan jag ej yppa!”
1 detta ögonblick klappade en betjent på
dörren, med bud från lord Glistonbury, att
hela sällskapet anländt, och att middagen
väntade på Vivian.
”Du är ej vid lynne att’ gå« Skall jag
skicka en ursäkt till min far?”
”Ack nej! Jag maste gå,” svarade ban
och spratt till, ”jag måste gå, eljest skulle
man tro — eller ana — jag kan ej förklara
mig, bästa vän; men jag måste gå, jag
måste visa mig i dag, och vid muntert lynne,
om det är möjligt.”
Han ilade bort. En betjent lemnade lady
Sara en hop biljetter och kort. Biljetterna
inneböllo lyckönskningar, från många af
hennes bekanta, öfver det allmänt gängse
ryktet, att hennes far innan kort skulle blifva
markis. Korten voro från folk, som skulle
bivista hennes aftonsällskap samma qväll.
Det var en af hennes soire’er, som
merendels voro talrikt besökta. Lady Saras första
Vivian. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
