- Project Runeberg -  Vivian. Berättelse /
325

(1837) [MARC] Author: Maria Edgeworth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

**iag hatar stora sällskaper,” sade Viviati,
kastade papperen undan och gick. fram att
möta sin mor.

”Detsamma gör äfven jag,” svarade lady
Maria; ”men jag väntade otåligt på din
ankomst, hos lady Sara vid spelbordet, för att
tala med dig ett par ord, och fråga huru
saken gick för sig i huset, och gratulera —”

Hon tvärstannade vid anblicken af sin sons
Uppsyn, den hon kände så väl, att hennes
moderliga skarpsinnighet omöjligen kunde
fÖr-villas*

”Min käre son,” sode bod* ”något är
säkert i olag; jag besvär dig, säg mig hvad
som fattas dig?”

Hennes blick föll på papperen; bon såg
att det var ett testamente. Vivian tvang sig
att le, och frågade om hon hade den
svaghet vissa menniskor kände, att ej kunna se
ett dylikt uppsättas, utan att tro det fråga
genast vore om döden. För att lugna
hennes farhåga och göra slut på vidare frågor,
inlade han papperen och återvände med
henne till sällskapet, der han ansträngde sig att
synas så glad tillfället kräfde.

Lord Glistonbury, som infunnit sig på
några minuter, höll nu på att spela en stor
mans rol, så godt hans fullkomliga brist

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:41:52 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emvivian/0325.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free