Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På vandrarstråt i Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
hade hon »und noch eine Weibsperson» besökt
Wivallius i fängelset, där de haft en glad kollation, och som
det sedermera visade sig, var planen, att Wivallius skulle
enlevera den unga frun.
I hvarje fall behandlade man Wivallius med en
sällspord mildhet, som tyder på, att äfven här några
inflytelserika gynnare lagt sig ut för den sorglöse
vagabonden. Till en början gälde det, om han ej med lifvet
skulle få plikta för sitt skälmstycke, men fredligt nog
slutade det hela därmed, att Wivallius helt enkelt
frigafs, mot det att han på sitt hedersord(l) förpliktade sig
att betala alla sina kreditorer. Själf uppger han
visserligen, att anledningen till denna ovanliga nåd varit, att
han gjort en så förträfflig ritning, att denna upphängts
i »rådkonstkammaren i Nürnberg», där en mängd
grefvar och friherrar af kejsarens armada fått se den och
blifvit så intagne, att de lagt sig ut för honom, så »att
mig tillgafs allt hvad jag var skyldig blifven och blef
demitterad af min arrest.» Men detta är en Peer
Gynts-fantasi. Att Wivallius uppvaktat de maktägande både
med ritningar och skrifvelser är nog sant, men han
öfverdrifver både effekten och framför allt gynnarnes
samhällsställning. Någon betydelse hade dock sannolikt hans
briljant skrifna böneskrifter, kanske icke minst den
själfbiografi, som han enligt protokollen inlämnade till rådet
i Nurnberg och som olyckligtvis förkommit. Enligt dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
