Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På vandrarstråt i Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
han mig och sade, att jag var en svensk, hvarför de
förmenade, att jag var en spejare, och togo mig
fången och förde mig till Stade och togo min koffert och
rannsakade mig». Fred hade då nyligen slutits mellan
kejsaren och Danmark, men de båda makternas trupper
stodo ännu på hvar sin sida om Elbe. Tilly hade sitt
högkvarter i Stade, söder om floden, konungen af
Danmark sitt i Kreriipe, norr därom. För Wivallius gälde
det närmast att rädda resegodset och komma öfver på
den danska sidan, och om sin krigslist berättar han
följande, som väl i hufvudsak är sant. Tilly, skrifver han,
var begåfvad med högre diskretion än Wallenstein och
befalde att låta mig passera, så framt man intet funne
hos mig, som kunde vara dem emot, och därefter gick
Tilly bort. Men den kapten, som tagit mig fången,
ville icke restituera mig mina saker, med mindre än att
jag skulle ransonera dem med 30 riksdaler. Hvad kunde
jag då göra? Att disputera med honom tordes jag icke,
ty då hade det kunnat gå mig som Æsopus diktar, att
vargen en gång svarat tranan: tacka Gud, att jag icke
bet halsen af dig. Därför nödgades jag tänka på alla
utvägar att skaffa penningar. Nu låg där i samma
härbärge en kapten, som nyss förut hade tjänat konungen
af Danmark; med honom gjorde jag mig bekant och
bad, att han ville vara mig trogen. I så fall ville jag
uppenbara honom något hemligt. Han lofvade mig det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
