Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På vandrarstråt i Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
Jag sade: Monsieur, ni ser nu, huru mig går, och jag
törs icke uppenbara för dem, hvad jag är för en. Jag
är ingen ringa person i Sverige, utan en friherres son
och heter Erik Gyldenstierna. Jag ber, att ni hjälper
mig med så många penningar, att jag med dem kan
ransonera mig och att ni sedan följer med mig till
Hamburg. Där vill jag kontentera eder dem med all
tacksamhet. Jag menade nämligen: får du höra, att jag är
en sådan person i Sverige, så tör du hjälpa mig och
följa mig härifrån, ty han hade ingen tjänst, utan hade
nyss kommit. Han svarade: min lägenhet är icke sådan,
men jag vill gifva eder ett bättre råd, så att ni ej har
behof att gifva ut några penningar. Fred är nu gjord
mellan kejsaren och konungen af Danmark. Hans
Majestät ligger strax bredvid i Krempe, och de, som hafva
Hans Majestäts pass, få fritt passera. Emedan ni är en
sådan ståndsperson och svensk, kan ni nog fi pass.
Detta råd följde också Wivallius. Han vände sig till
den danske konungens vice sekreterare Stig Pors,
förklarade sig vara en svensk friherre och fick värkligen
ett pass för friherre Erik Gyldenstierna på två vagnar
genom Danmark. Detta pass skickade han öfver till
Stade och fick nu gratis sitt bagage tillbaka. Alldeles
ärligt var nu detta icke — det nödgades Wivallius
sedermera medgifva. Men hvad kunde jag då göra? Inga
penningar hade jag och inga kläder mer än jag gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
