Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enleveringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III
tänksamhet upphäfver lagens förtänksamhet, och på det
att jag skulle få hans skriftliga bekännelse, att allt vore
skedt med hans vilja, så gjorde jag som de italienska
fäktarne göra, hvilka gifva ett falskt tempo och söka
därunder en fint. Jag föregaf och sade: käre Ulf Grijp,
jag fick veta i Sverige, att denne Rönnow Bille, som
I här i Danmark eder dotter tillsagt och gåfvor af honom
tagit, han skall hafva skrifvit till den danske agenten i
Stockholm och gjort honom fullmäktig att klaga mig an
hos Hans Majestät och säga, att jag hade varit här och
tagit bort hans trolofvade jungfru, och jag törs nu intet
draga genast hem, ty min släkt är mig emot och
ogunst-lig för detta giftermåls skull. Därför ber jag, gif mig
en skriftlig bekännelse, att I hafven gifvit mig eder
dotter och ingen annan, så vill jag draga åt Holland
och tala med herr Didrik von Falkenberg, att han
företräder min sak.»
Detta intyg gjorde Ulf Grijp ingen svårighet att
utfärda, men hvad vigilansen — de 200 riksdalerna —
vidkom, hyste han vissa betänkligheter och ville
åtminstone hafva en revers af mågen. Vi äro alla dödliga
människor, sade han, och eder kunde hasteligen en olycka
påkomma på en sådan resa. Därför bad han om en
handskrift på summan, på det att Gyldenstiernas släkt
i sådan händelse skulle betala den. Men jag, berättar
Wivallius, slog före, hvad jag kunde och sade: ack,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
