Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rymningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III
Om detaljerna i denna flykt nämner han intet, enär han
tydligen ej ville kompromettera sina många vänner i
Kristianstad, och han yppar därför blott den roll, som
spelats af en bland dem, hvilken följde honom på
flykten och således ej hade något att förlora på, att man
fick reda på hans meritlista. Denne var vaktsoldaten.
Så snart de flytt, slogs allarm. Profossen och åtskilliga
soldater, hvilka misstänktes för att hafva hjälpt till, slogos
i bojor. Kapten Peder Brun, som under Urnes frånvaro
i Köpenhamn fört befälet öfver vakten, hotades af den
förgrymmade länsherren med ett strängt straff, så vida
de båda flyktingarne ej tillrättaskaffades, och han
utsändes genast med en afdelning soldater att gripa dem. På
Urnes uppmaning lät också den svenske landshöfdingen
öfver Kronobergs län utfärda befallning om deras gripande,
likaså landshöfdingen i Bohus län. Men med sin
vanliga fintlighet lyckades Wivallius att undgå sina
förföljare.
Denna flykt, säger han, var uppenbarligen en divina
liberatio, ty jag låg hårdt fången, hade skyltvakt för mig
och ingen fick gå till mig. Ehuru jag där legat så länge
och så eländigen, kunde jag dock gå, och Gud sparade
min hälsa i sådan illaluktande stank. Så bevekte Gud
en af soldaterna, som var mig trogen och lät göra
nycklar åt mig, efter som jag dem för honom afritade, och
sedan släppte han mig ut om natten. Gud halp mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
